Att träda fram som anhörig är att blotta sig själv och sin familj, det är att visa hur sorgen och smärtan ser ut. Hur ont det gör att nära och kära förlorar sig i missbruk och social misär.

Och det visar hur viktigt det är att berätta och dela sin berättelse med andra.

I dagboksromanen ”April i
anhörigsverige” skriver Susanna Alakoski om sin personliga erfarenhet av att vara anhörig, som dotter och syster. Om hur svårt det är att berätta om skammen och osäkerheten, och om
samhällets oförmåga att agera mot missbruk och för de drabbade.

Detta är en bok om sorg men också om glädje, kärlek och framtidstro. Plus en rolig och spännande inblick i en författares vardag.