Anekdoternas mästare. Och samtidigt en av Bergslagens mest inkännande skildrare. Kan det vara en vettig karakteristik av författaren Sven Olov Karlsson? Jag tycker det. Han kan verkligen berätta,
dra en historia om man så vill, men han gör det med en sällsynt värme och stor kärlek till de människor han skildrar.
I sin senaste roman Porslinsfasaderna ger författaren sin huvudperson Saga Silver en sällsynt gåva. Hon kan blicka in i och förutsäga framtiden. Det sker i sanndrömmar. Hon är livrädd för drömmarna, vill inget veta, vill inget se och gör därför allt för att inte somna.
Nätterna igenom sysslar hon med allt mellan himmel och jord och hon blir själaglad när hon hör av andra kvinnor hur lite man får sova som småbarnsförälder.
Barn är något som kommer att rädda Saga från mardrömmarna. Så hoppas hon.
Porslinsfasaderna sprudlar av formuleringsglädje och visar hur väl författaren kan leva sig in i olika människors livsvillkor.
