En ung man i 60-talets Paris ska en morgon kliva upp för att åka till universitetet och skriva en tenta. Men han ligger kvar i sängen. Så börjar En man som sover som kom ut på franska 1967, men först nu på svenska.
Romanen är skriven i du-form och skildrar mannens eskalerande passivitet. Han stannar oftast inne i sitt sex kvadratmeter stora vindsrum, röker cigaretter, lägger patiens och betraktar strumporna som ligger i blöt i en balja.
Till en början kommer vännerna och knackar på men han ignorerar dem och går med stort allvar in för att inte ta del av livet omkring honom.
Att med sådant allvar gå in för att bli passiv skulle kunna tolkas som en motståndshandling i ett samhälle som premierar driftighet och framåtanda. Men huvudpersonen i Perecs roman skulle nog anse att en sådan tolkning hamnar fel, då det i så fall skulle innebära att han har ett syfte med passiviteten – och att den då skulle bli aktiv.
