Rädslan för att förlora jobbet, som hon fick efter lång arbetslöshet, skrämmer romanens huvudperson Emma.

Det skrämmer henne så mycket att hon inte tillåter sig att visa medkänsla när företaget går dåligt och kolleger får sparken. Hon stänger av sina känslor och klättrar uppåt på karriärstegen.

Det går bra för henne. Hon håller sig innanför den linje som dras mellan de som har och de som inte har arbete, genom att  – kanske – låtsas för sig själv att det hon gör på kontoret, bakom glasväggarna, är viktigt och meningsfullt.

Hon ser sina kolleger, blir förälskad till och med, men hon skakar av sig det mesta. Allt för att få vara innanför linjen.