Året är 1959. Mona känner sig tillfreds med tillvaron. Hon har fått jobb som hembiträde i Östersund. En stad hon betraktar som en världsmetropol, närmast att jämföra med New York. Hon är snart 17 år och drömmer om att även få tid att dansa och roa sig.

I familjen där hon är hembiträde förvärvsarbetar båda föräldrarna, Mona ska bland annat passa deras dotter Katrin. Eget rum är det inte tal om. Hon får dela soffan i vardagsrummet med flickan.

Drömmen att komma ut och dansa blir verklighet när hon upptäcker att Ove, mannen i familjen, spelar i ett jazzband.

Mona blir kär i bandets blyge gitarrist Harold, och ganska snart är hon gravid. Harold är omogen och inte vuxen nog att sörja för Mona och barnet.

I parallellhandlingen försöker Mona och dottern Lisa, som är vuxen, reda ut vad som faktiskt hände under ungdomsåren.

1959 var före p-pillren och abort var inte tillåten. Att vara ensamstående mamma var en hård prövning.