Alla har vi någon gång träffat Ove. En vresig gubbe som skäller på allt och alla samt talar om hur odugliga alla är, nuförtiden.
Det var bättre förr, man kunde bygga Eiffeltornet 1889 men nu kan man inte ens rita en villa utan att någon måste ta paus för att ladda batteriet på sin telefon, muttrar Ove.
Ove är 59 år. Han har precis blivit förtidspensionerad, men de kunde faktiskt lika gärna ha sagt som det var, tycker Ove: ”Avveckling.”
Att inte längre känna sig behövd är ett stort problem för honom. Han har dessutom nyligen blivit änkling och hittar inte sin plats i tillvaron längre. Saknaden efter frun är enorm.
Han var tidigare ordförande i bostadsrättsföreningen men blev avsatt genom en ”statskupp”, enligt Ove själv. Detta hindrar honom inte från att agera ordningsman i radhusområdet.
När de nya grannarna försöker backa in bilen med släp intill sitt radhus förstör de Oves brevlåda. Det blir upptakten till nya händelser i Oves liv. Han är ju sitt vanliga vresiga jag men ju längre tid som går samt att han blir engagerad i andra människors liv verkar göra honom lite mjukare i sin framtoning.
