Å ena sidan Etablissemanget som med växande förmögenheter och växande makt smiter från skatter, fifflar med omkostnader och kräver allt högre bonusar. Å andra sidan de längst ner i hackordningen som kläms åt av samma lagar som gynnar de rika.

Så beskriver Owen Jones (”den brittiska samhällskritikens nya stjärna”) dagens Storbritannien. Som svensk är det lätt att känna igen sig, för även om det är värre i England så känns mycket igen. Som att frihet är lika med ekonomisk frihet, som när offentliga tillgångar i form av skolor, vård och omsorg förvandlas till vinster i privata fickor.

På ett mycket underhållande sätt klär Jones av Etablissemanget och ställer ut det till beskådande, på ett både roande och skrämmande sätt. Det är lätt att känna vanmakt, men som författaren konstaterar (och som vänstern kan instämma i) ”En vanföreställning om varje epok är att den är bestående”.