Själavård, sjukbesök och fartygsbesök, fotbollsturneringar och stöd till dem som blivit rånade, och mycket mer. Som sjömanspräst gällde det att ha ett brett register, inte minst i Rotterdam, världens största hamn, där Anders Blomstrand arbetade från slutet av 50-talet till slutet av 60-talet.
Många var de svenska fartyg som lastade och lossade där, och många var de sjömän som hittade till sjömanskyrkan. I sin bok om den tiden redogör Anders Blomstrand för några av alla sina möten med sjömän.
Många av dem skulle säkert aldrig komma på tanken att besöka sin församlingskyrka, men som en av sjömännen säger i boken: ”Sjömanskyrkan är ok, den tillhör ju oss.”
I dag är liggtiderna minmala och de svenskflaggade fartygen allt färre. En del av de behov som sjömanskyrkan sörjde för sköts nu av internet, men, som Anders Blomstrand skriver, det är något annat att klicka gilla på Facebook än att föra ett personligt samtal.
