Lokföraren, politikern och debattören (rabulisten skulle en del säga) Leif Lindström bestämde sig en dag för att strunta i både Luther och Jantelag.
Resultatet är en samling läsvärda krönikor och dikter som rakt upp och ner berättar hur det en gång var och hur det sedan blev, med samhället, författaren och Vansbro kommun.
”Pappa jobbade i lokstallet och luktade en blandning av kol, diesel och piprök när han kom hem. Det kändes tryggt.”
Efter att ha läst alla krönikorna känns det som den bilden av fadern också kan vara en bild av samhället när Leif Lindström växte upp. Tryggare och rejälare på något vis utan att vara speciellt romantiskt.
Han berättar hur modern en dag, vid ett besök av kommunens hälsovårdsnämnd, snörde på sig skridskorna och tog en sväng på det frusna hallgolvet inför ögonen på de häpna tjänstemännen. Kylan fanns från början, vatten hade modern bidragit med. Uppfinningsrikedomen gav familjen snart en ny lägenhet med centralvärme.
