Det är spännande att komma tillbaka till den miljö som Monika Fagerholm behärskar så bra. Den lilla orten med närhet till vatten, befolkad av framför allt unga invånare, gärna, som i romanen Lola uppochner, flickor som är fyllda av den speciella fagerholmska mystiken.

I romanen Den amerikanska flickan är ett mystiskt dödsfall det centrum kring vilken historien rör sig och på samma sätt blir döden det centrala även i Lola uppochner.

Den döde är en ung man och frågan om vad som hände honom och varför, vem eller vilka det var som orsakade hans död, är den röda tråden i romanen. Som trots det inte handlar om försöket att lösa ett brott. Det här är en berättelse om relationer, på kors och tvärs och vad dessa relationer gör med de inblandade och deras framtida liv.

Dessutom har Monika Fagerholm en alldeles egen stil, ett alldeles eget språk, som vindlar och spritter och som man antingen gillar eller inte alls tycker om, föreställer jag mig.

Jag hör till dem som fascineras och njuter.