Mellan åren 1983 -1993 var Stig Malm ordförande för LO, som då hade över 2,2 miljoner medlemmar. Han var den förste ordföranden som inte satt i riksdagen för Socialdemokraterna och han avskaffade kollektivt medlemskap i S för LO-medlemmar.

Stig Malm verkade under ett 1980-tal med en galopperande inflation som försvagade Sveriges konkurrenskraft. Finansminister Kjell-Olof Feldt och Stig Malm var i ständig kollision. Kjell-Olof sa att landet var överhettat. Stig att LO-grupperna var nerkylda. De skrev var sina böcker, där de ägnade en hel del kraft åt att beskriva varandras politik i negativa ordalag. Stig kunde stolt tala om att i finansministerns bok var han den mest omnämnde. Till saken hör att finansministern med politikens hjälp och reformer försökte dämpa löneökningstakten. Tyvärr blev löneökningarna 103 procent och inflationen 104 procent på 10 år

Han stod alltid på de lågavlönade medlemmarnas sida.

Om något hände i den fackliga världen eller omvärlden som berörde LO-medlemmarna var Stig alltid snabbt framme och hade åsikter. Han var ivrigt bevakad och citerad med sina ofta raka och ärliga formuleringar.

Stig Malm har myntat ett otal bevingade ord:

Skållade Råttor, beskrev hur lobbyister för en nyliberal politik sprang i Rosenbads korridorer, som skållade råttor.

Finansvalpar, var nyrika snorvalpar som köpte svindyra sportbilar och drack skumpa för pengar som Stig ansåg att LO-arbetarna jobbat ihop. Det var när han såg några av dessa nyrika bära sig illa åt i en stor och dyr båt som han myntade begreppet. Till och med börsens VD vädjade till ”finansvalparna” att hålla en låg profil, för att undvika krav på mer beskattning av de rika eller kapitalvinster.

Betonghäckar, var en beskrivning på ombudsmän i LO-förbunden som satt på sina expeditioner och häckade istället för att vara ute i verkligheten och besöka medlemmar. Stig brann för att han själv och andra som jobbade eller var förtroendevalda inom fackföreningsrörelsen så ofta som möjligt skulle träffa vanligt folk för att kunna fatta vettiga beslut. Idag är ordet betonghäck allmänt vedertaget

Dansa hambo i en garderob var en beskrivning av det lilla reformutrymme till välfärden som han ansåg fanns i statens budget. Han tyckte att de pengar som fanns att förhandla om inte gav mer utrymme Än att kunna dansa Hambo i en garderob.

Fitttstim. Det kanske mest refererade. Stig Malms chaufför hade sett ett långt demonstrationståg. (kanske tom 8 mars?) för kvinnors rättigheter. Det vill säga ett stim med kvinnor enligt chauffören. Få män vid denna tid kämpade så för kvinnors rättigheter som just Stig. Dock nämnde han sin chaufförs benämning på det långa demonstrationståget. Sen hade han fullt upp att förklara för uppretade kvinnor vad han egentligen menat med detta uttryck. Kanske var kritiken mot honom väl hård.

Kanske var kritiken mot honom väl hård

Efter att inte ha reagerat när BPA, som ägdes av facken, beviljade sin VD en gyllene fallskärm valde Stig att avgå 1993. Han var sen osynlig tills vi i LO-sektionen i Jönköping 1,5 år senare i Folkets Hus i Jönköping ordnade en mycket uppmärksammad och välbesökt Pubafton med Stig Malm som affischnamn. Eftersom Stig inte varit med någon annanstans sen han avgick blev uppmärksamheten stor i riksmedia, bland annat i det nya TV 4.

Därefter var Stig tillbaka i rampljuset. Hans bevingade ord blev historiska. Jag tror många av oss minns honom för att han alltid stod på de lågavlönade medlemmarnas sida. Trots att han själv hade tre LO-arbetares lön som ordförande, slogs han alltid tillsammans med sina medlemmar mot etablissemanget, oavsett om etablissemanget råkade vara S-politiker som sprang i nyliberal riktning. Bertil Jonsson som efterträdde Stig Malm, hade sen en helt annan framtoning.

Peter Holkko, tidigare brevbärare och aktiv i SF/Seko, tidigare ordförande LO facken Jönköpings kommun och styrelseledamot i LO-sektionen