Det är nu tre år sedan min vän Hana som jobbade som elmontör bestämde sig för att säga upp sin  fasta anställning. Nu skulle hon förverkliga en gammal dröm om att starta ett café i närheten av där hon bor i Lund. Tyvärr gick drömmen i kras, så efter ett halvår började Hana att söka jobb igen. Hon märkte en stor skillnad på arbetsmarknaden redan då. Året var 2010 och alla elmontörsjobb som Hana nu sökte fanns på bemanningsföretag.
En mörk novemberkväll sitter vi i Hanas soffa och hon berättar uppgivet att hon är arbetslös igen. Senaste bemanningsföretaget sa upp henne två veckor innan uppdraget slutade för att slippa betala ut garantilönen. Hon hade då varit anställd i fem månader.
När jag berättar för henne om boken Stoppa skitlivet är det som om locket lyfts bort från ett kokande kärl. Hon berättar om hur hon som bemanningsanställd fick göra samma jobb som andra anställda men med helt andra förutsättningar. De bemanningsanställda fick inte använda flexsystemet, fick inte del av bonussystem, ingen kompetensutveckling och blev inte bjudna på julfesten eller andra personalsammankomster.
Lönen var generellt lägre och på röda dagar fick bemanningsanställda garantilön medan övriga fick ordinarie lön. För henne innebar det 50 kronor mindre i timmen. Den otrygga situationen på arbetsmarknaden gör att hon inte vet sin inkomst från månad till månad, och har inte kunnat planera
sin tid på väldigt länge. Hon känner sig mer beroende av sin mans inkomst vilket inte känns bra för henne.
Hanas berättelse är dessvärre inte unik. Fasta jobb ersätts med bemanningsanställningar eller tillfälliga jobb med ökad otrygghet som följd. En tillsvidareanställning på ett seriöst och bra bemanningsföretag kan förvisso vara bättre än det visstidsträsk som många hamnar i idag,
där de får gå från visstid till visstid, och där en trygg inkomst är långt borta.
I dag har 65 000 varit visstidsanställda hos samma arbetsgivare i fem år eller mer.
Antalet tillfälliga anställningar har ökat med 51 000 sedan förra året och är nu uppe i 697 000. Den grupp som drabbas hårdast är de redan utsatta, det vill säga utrikesfödda och kvinnor. Så vad behöver göras?
I boken Stoppa skitlivet har Mats Wingborg och jag lagt fram 22 förslag på vad som behöver göras för att stoppa otryggheten. Vi måste motverka oäkta företagande, sätta stopp för staplandet av tillfälliga anställningar, se till att facken blir bättre på att organisera visstidsanställda, med mera.
På grund av den höga arbetslösheten applåderas alla arbetsgivare som skapar nya jobb. Att många nya jobb är tillfälliga och ökar sjuktalen vill få känna ansvar för.
Vi behöver en mer ansvarsfull arbetsmarknadspolitik som inte sliter ut arbetstagarna. Med den demografiska utvecklingen vi står inför behöver vi att fler kan jobba även om tio år. Vi behöver ha en arbetsmarknadspolitik som inte är baserad på slit och släng. Och vi behöver den nu.