Det är bara några tunnelbanestationer mellan Husby och Stureplan men det kunde lika gärna vara en resa mellan två planeter. Förklaringarna till hur det blivit så här är många men faktum kvarstår; Sverige har de snabbast växande sociala och ekonomiska klyftorna i den rika världen och avståndet mellan de rikaste och de fattigaste har inte varit så stort sedan tiden före första världskriget.

När bilar brinner talar alla för en stund om problemet och föreslår ungefär samma sak: bättre skolor, mer utbildning och fler ungdomsjobb. Men bortsett från att inget av detta lyckats bromsa utvecklingen så utgår förslagen från att problemet är Husby.

Men problemet är också Stureplan. Problemet är också en ekonomisk elit som lättat från planeten Sverige och brutit förbindelserna med det samhälle som den en gång var sammanlänkad med. Problemet är en ny klass av extremt privilegierade ungdomar som aldrig kommer att behöva konfronteras med ungdomarna i andra änden av tunnelbanelinjen, än mindre lära känna dem. Problemet är ett samhälle som faller sönder.

För att försöka göra någonting åt den saken föreslog jag för några år sedan att den avskaffade allmänna värnplikten skulle ersättas av en sex månader allmän samhällsplikt att fullgöras före fyllda 25 år. Det främsta syftet skulle vara att i brytningen mellan ungdom och vuxenliv föra samman människor från varsin ände av tunnelbanelinjen för att tillsammans göra en insats för det samhälle de ytterst delar med varandra och därmed fylla värnpliktens underskattade roll som politisk och social mötesplats.

Vad samhällsinsatserna ska bestå av, hur de ska organiseras och inte minst finansieras, är naturligtvis frågor som måste utredas och diskuteras, precis som i andra länder. I Storbritannien, med det uttalade syftet ”att förse unga människor med en struktur, en initiationsrit, ett tillfälle att tjäna samhället och en chans att överskrida de begränsade horisonter inom vilka de fötts”.

Det finns naturligtvis mer påtagliga syften, exempelvis att stärka samhällets förmåga att fullgöra sina åtaganden. Det är ju ingen hemlighet precis att den förmågan är i raskt avtagande. En allmän samhällsplikt skulle inte bara kunna bidra till att stärka förmågan utan också till att öka förståelsen bland unga medborgare för sambandet mellan insats och förmåga.

Varför plikt och inte frivillighet? Därför att plikten kan få unga människor att överskrida gränser de frivilligt inte hade överskridit, och göra en insats de annars inte hade gjort, med personer de annars inte hade lärt känna, än mindre lärt känna någon samhörighet med.

Jag kan inte se att behovet har minskat.

Jag kan inte heller förstå varför det ska vara så svårt att tillsätta en utredning i frågan.