Öppet brev till de tveksamma om fackligt-politiskt arbete.

Jag har under mina fackliga år i stort sett alltid jobbat ”tvärfackligt” tillsammans med andra LO-förbund. Eller ihop med andra ”branscher” inom mitt eget Förbund, Seko ( före detta Statsanställdas Förbund)

Mitt eget förbund precis som de andra förbunden bildades ju en gång i tiden för att ” företräda medlemmarnas intressen på arbetsplatsen/livet och i samhället”.

Detta står för det mesta i andra paragrafen i förbundens stadgar, som ibland kallas ändamålsparagrafen. Dvs: – vad är vår förenings främsta uppgifter. Det betyder med andra ord att vi inte bara skall förhandla med arbetsgivaren. Vi skall även försöka påverka lagarna och de transfereringssystem/försäkringssystem som påverkar våra medlemmar genom beslut i riksdagen.

Lokal politik

På lokalplan kan det vara allt ifrån att sätta avgifter på välfärdstjänster så att våra grupper i LO-kollektivet har råd att utnyttja dem. Bostäder, barnomsorg och kollektivtrafik som anpassas till de tider vi jobbar, är en annan viktig sak att jobba för.

Många av våra egna företrädare på lokalplanet tycker inte att vi skall hålla på att jobba politiskt, eller att det är ett fackligt uppdrag. ”Vi har inte tid, det finns faktiskt viktigare frågor, som ligger närmare medlemmen som vi måste lägga tid på”

Mer politiskt arbete

Har inte tanken någon gång slagit er att många av de där sakerna vi idag får lägga krut på, aldrig hade behövt inträffa? Hade vi lagt mer av politiskt arbete, hade aldrig någon av de statliga nyttigheterna SJ, Posten, Vattenfall, Televerket, Nordbanken mfl avreglerats, sålts ut eller bolagiserats. Då hade vinsten från Nordea hamnat i statens kassa. Vi hade sluppit ideliga upphandlingar av tågtrafiken. De 2700 personer som jobbat på gamla Televerket med flera tusen kronor mindre i lön än på den privata sidan hade kunnat få gå i pension vid 60 år som de utlovats. Posten hade kommit ut.

Istället för att jobba med marknadsföring på en avreglerad marknad, hade de som jobbat med detta kunna lägga sitt krut på att underhålla vår gemensamma infrastruktur. Bara inom järnvägen har vi skjutit 37 miljarder kr de senaste 10 åren på framtiden….

På många arbetsplatser sliter de fackliga med att bekämpa svartarbete inom transport och byggsektorn. Allmän visstid och bemanningsbranschen som för tankarna tillbaka till det gamla brukspatron-samhället. Det vi trodde oss utrotat. Listan kan göras lång.

”Vi har inte tid”- men hade vi tagit oss tid är jag säker på att vi hade kunnat hindra några av de värsta tokigheterna. Om vi denna gång tar oss tid, då är jag nästan lika säker på att vi kan hindra ännu värre tokigheter som väntar runt hörnet.