Den här insändaren handlar om det som händer just nu i ”mitt” företag. Jag skriver mitt för jag har jobbat i det sedan 1972, började redan som sommarvikarie 1968!

Sa upp mig 1982 o jobbade tre år som biståndsarbetare på Emmaus Björkå. Men efter det har jag varit posten trogen. Det gäller också de flesta av mina arbetskamrater.

På min arbetsplats är vi ca 30 brevbärare, sammantaget har vi en arbetstid i företaget på kanske 1000 år! Inte illa, lojala, arbetsamma o trogna medarbetare, det är inte dumt.

Att ta till vara på vår gemensamma erfarenhet känns ju som om det skulle kunna vara inte bara en god idé utan rent av självklart! Tyvärr har vi ingenting att säga till om i den nuvarande förändringsprocessen.

Det känns som om det kommer in pojkar från andra verksamheter och tar över den fina postverksamheten, utan att de har den minsta aning om företaget. Som om de leker, inte bara med ett antal miljarder och ett antal tusen anställda och ett antal miljoner kunder, de leker med överlevnaden av företaget.

Låt mig ge er några exempel:

  • När vi hittills sorterat upp breven så har vi gjort det i ett moment, nu har man infört så kallad rak möblering, vilket innebär att vi måste hantera de flesta brev två gånger. Om de nuvarande cheferna kommer från dagligvaruhandeln, så förstår jag att de tycker att hyllraderna på ett brevbärarkontor, skall vara lika raka och fina som i livsmedelsaffären. Kruxet är bara det att det är inte samma verksamhet.
  • Det har alltid varit en tjusning att komma ut så tidigt som möjligt, så att våra kunder blir nöjda med oss. Nu handlar det inte om att komma ut så tidigt som möjligt längre, utan målet är att sista brevet skall läggas i lådan klockan 17. Sen räknar man baklänges från 17 och så börjar vi då istället!!!
  • Det tredje exemplet handlar om att vi skall ta med oss C5-breven direkt från terminalernas sorteringsmaskiner. Det skulle nog kunna fungera om det var god kvalité på det som maskinerna är programmerade med. Så är det inte! Dessutom innebär detta att vi skall ha fyra flöden när vi delar ut posten och de blir lite svårt eftersom vi bara har två armar, ok vi har bärvästar, men det är ändå bökigare, sämre arbetsmiljö med det nya arbetssättet.

Försöker vi säga något, fråga något på golvet, så blir vi inkallade till chefen och beskylls för att ha spridit dålig stämning!!

Ja det känns tufft att se sitt företag behandlas som om det vore en lek med LEGO-klossar.

Förut hade vi som mål: Nöjda kunder, tillräcklig lönsamhet och personal som trivs. Dessa mål känns väldigt avlägsna.