Historien om Sverige handlar bara om dessa vikingahövdingar som for världen runt för att finna lycka och egendom. Efter vikingatiden kom makt och guldsuktande konungar och dessa grevar, baroner och kyrkans män. Men, det fanns ju faktiskt flera typer av människor i vårt land.

Det vanliga folket, jag menar de människor som tillverkade alla båtar, vagnar, vapen, kläder, byggandet av bostäder, dessa kyrkor och slott som de rika ville ha. Kyrkorna var speciellt viktiga att ha för där fanns ju prästen.

Kungen, grevarna och baronerna och alla andra lycksökare hade ju prästen som polare. Prästen skrämde ju folket med att de skulle hamna i helvetet om de inte gjorde som överheten ville.

Vanligt folk fick verkligen lida på grund av alla dessa idiotiska krig som våra konungar ville ha för att få ännu mera makt. Men i början an 1900 talet hände någonting.

Arbetarrörelsen började vakna till liv. Det vanliga folket började höras, om än så lite till att börja med. Vi vanliga fick en knuff i ryggen och började kämpa.

Då som först började den skrivna historien om det vanliga folket. Våra förfäder blev äntligen ett stolt folk. Arbetarrörelsen började växa sig stark.

Det vanliga folket kunde mestadels äta sig mätta, nästan varje dag. Vår kamp blev stark och folket började se en ljusning i vardagen.

Ådalshändelserna den 14 maj 1931 där fem människor blev skjutna blev en vändpunkt för oss. Då blev vi verkligen samlade och starkt kämpande. Då som först skämdes vi inte när vi höjde den röda fanan och knöt våra nävar i luften. 1900 talet var det århundrade som det vanliga folket började få sin egen historia i skrift.

Nu gäller det att kämpa igen.

Om vårt eget bibliotek (Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek) med allt vad det innebär kommer att stängas ned eller förminskas då måste vi tillsammans stoppa det till varje pris.

Nedläggelse är en tydlig skymf mot oss arbetare, det kan vi inte acceptera.

Om inte vårt LO hjälper till att stödja arbetarrörelsens eget bibliotek, då är frågan om LO verkligen är arbetarvänligt. Det kan väl inte vara så illa att vårt LO smeker den blå kulörens flagga liknade det som sossarna tycks göra. Till sist: Knyt nävarna. Visa vad ni går för.