Personalkris i Kriminalvården – ändå säger de upp mig
Kriminalvården skriker efter folk. Ändå säger de upp mig, trots min långa erfarenhet och att jag fortfarande kan göra nytta, skriver Nina Nedeby.
Jag har varit kriminalvårdare sedan 2007 och har sedan dess haft en väldig massa tjänster och utbildningar. Sedan blev jag sjukskriven 2020 och därefter tvingades jag gå ner i sysselsättningsgrad.
Nu får jag inte längre jobba kvar, trots att Kriminalvården skriker efter folk.
Erfaren kriminalvårdare
Jag har fått höra att man kan gå ner i sysselsättningsgrad som kriminalvårdare, men inte skapa en administrativ tjänst på grund av de nya LAS-reglerna.
Jag är en erfaren kriminalvårdare som har haft en massa befattningar och utbildningar.
Jag har bland annat jobbat på tolvstegsavdelning, med praktikhandledning, som larmchef, arbetat natt, vikarierat i säkerhetsgruppen, handlagt besöks- och telefontillstånd och arbetat med intensivövervakning.
Ser mig som en säkerhetsrisk
Efter en arbetsförmågebedömning har jag 25–50 procents arbetsförmåga kvar, men ej som kriminalvårdare.
De säger att jag blir en säkerhetsrisk för alla på grund av min nacke. Om jag får en lätt smäll kan den gå av, enligt röntgenbilder.
Jag tycker att man kan skapa en tjänst inom administrativt arbete. Jag har föreslagit att jag kan arbeta inom rekrytering.
Men icke! Arbetsgivaren säger bestämt nej, trots att de har uppfattat mig som väldigt duktig på det jag gör.
Nina Nedeby