Valet i USA verkar i skrivande stund vara avgjort. Visserligen har den sittande presidenten åsikter som vanligt, men det är inte förvånande eller någonting nytt. Denne man kommer troligtvis uppträda på sitt vanliga vis även när han är nergrävd och begraven.

Det amerikanska valet har på ett bra sätt visat hur människor i massor kan engagera sig för att förklara sitt missnöje eller sina åsikter. Har vi svenskar någonting att lära oss av amerikanarnas agerande? Självklart har vi det. Folkets röst säger mycket mer än många av oss tror.

Vårt menlösa beteende

Vi svenskar har i århundraden fått lära oss att uppträda tyst och lugnt och inte bråka offentligt med andra människor. Om vi vill uttrycka oss inför andra medborgare eller den bestämmande överheten skall det ske under ordnande former. Detta menlösa och nästan sinnesslöa beteende har gjort oss ganska menlösa och ointresserade när det gäller att visa vad vi tycker. Däremot törs även vi svenskar vara ganska uppkäftiga när vi sitter bakom mobilens trygga skärm som tycks vara en skyddande sköld mot andras uppmärksamhet mot ens egen person.

Bättre är att kämpa med nävar och klor tillsammans med likasinnade så länge det går

Jag har märkt att när jag skickar en insändare och uppmanar fackliga kamrater att visa vad de vill och att kämpa för vårt välbefinnande, då blir det absolut inget gensvar. Vi i vårt land har ju en fungerande fackföreningsrörelse av bra kaliber som kämpar för våra rättigheter och skyldigheter. Facket kämpar för att vi ska få trygghet i våra anställningar när det gäller löner, säkerheten på arbetsplatsen mm.

Dessa fackliga kämpar behöver hjälp av er alla för att nå ännu bättre resultat, men de flesta av er gömmer er och förblir tafatt tysta, som alltid. Svenska arbetaren är som vi vet är en duktig individ, men törs inte gå i kamp mot den överlägsna överheten.

Dags att visa vad vi vill

Om de amerikanska arbetarna hade en fackföreningsrörelse liknande den vi har, då hade det hörts lång väg. Det amerikanska samhället hade då förmodligen sett ut på ett helt annat sätt. Då hade Trump-liknande människor varit mera hanterbara och det amerikanska samhället hade blomstrat på ett helt annat sätt. Amerikanarna hade då förmodligen haft bättre sociala förmåner när det gäller vård och omsorg samt bättre arbetsmiljöer än vad som nu kan erbjudas.

Det är kanske dags att vi svenskar börjar visa vad vi verkligen vill. Att gnälla och pipa som små barn efter en valförlust eller en dålig facklig överenskommelse är en klen och barnslig tröst. Bättre är att kämpa med nävar och klor tillsammans med likasinnade så länge det går, först då är det godkänt att gnälla efter förlorad kamp.

Fackliga kämpar behöver hjälp av er alla

Det känns meningslöst och tungt för en gammal knegare när han eller hon ser medborgare av samma sort agera som om ingenting har hänt när arbetarrörelsen har tappat rodret. Önskan, nästan ett krav, är att LO medlemmar börjar stryka politikerna mothårs så att de känner obehag, för att senare närmare valet försiktigt stryka dem medhårs, då begriper även den mest otämjda politiker att det är dags att arbeta för det vanliga folkets bästa.