Nu är det uppenbart att den yngre generationen arbetare mindre och mindre ansluter sig till facket. Ja ni grabbar och tjejer, jag säger då det. En del av era arbetskamrater tycks inte känna till historien om den svenska arbetaren.

Generationerna före er har sedan länge kämpat för att få ett bra och starkt fack som ska föra arbetarnas talan när det gäller löner, arbetstider, semestrar, säkerheten på arbetsplatsen, arbetsmiljön, utbildning och väldigt mycket mer (listan kan bli hur lång som helst).

När de arbetare som inte vill vara med i facket uppenbarar sig på er arbetsplats borde ni som är med i facket ge dessa en riktig känga. Jag menar en riktig arbetarkänga, så de känns.

Förr var arbetstiden var längre, semestern mycket kortare och det var inte alltid vi fick arbeta på vintrarna på grund av snö och kyla. De dagar vi inte arbetade fick vi inte en krona i lön till brödfödan. Senare växte facket sig starkare och vi kunde få ersättning vid arbetsbrist.

Att få sitta inomhus eller kanske så lyxigt som att få ha en byggfutt att käka i, var inte självklart. Att få utbildning och även fostran var en självklarhet på arbetsplatserna. När man väl hade fått den lärdomen av sina äldre kamrater blev man en stolt arbetare. Den stoltheten sitter kvar hela livet. Jag hoppas ni yngre också får den känslan. Den är verkligen värd att kämpa för.