Som nyanställd var man lika ovetande med att SJ var ett eget bolag som övriga Sveriges befolkning är i dagsläget. Man blev intalad att ”Statens kaka är liten med säker” och att man hade haft tur som fått en anställning på SJ. Innan jag anställdes satt arbetsledaren och intervjuade mig med väldigt kluriga frågor. Jag fick tydliga instruktioner om hälsoundersökning och kursstart. Utbildningen kändes välplanerad och handledarna hade framtagna instruktioner över vad vi skulle gå igenom ute på tågen.

Arbetsledaren hade kontakt med oss nyanställda under praktiken och frågade om man ville ha mera praktik eller om man kände sig trygg i sin yrkesroll. Det var heller inget snack om timanställning eller visstidsanställningar på 75 %, utan det man fick var 100 % och tillsvidare.

Tiden har gått sen dess och jag har haft turen att kunna utveckla mig själv internt och detta är jag mycket glad över. Något jag är mindre glad över är den utveckling företaget gjort under dessa år.

Från att ha en till två arbetsledare per åkstation som också hade kompetens och mandat att fatta beslut, har vi idag en lite klick avtalsmänniskor som styr åkstationerna som deras egna marionettdockor.

HR, som i praktiken styr verksamheten, har satt sin prägel i hela SJ AB. Ingen vågar fatta ett beslut utan att ha låtit detta HR göra det åt dem. Den känsla om personlighet och humanitet som förut rådde mellan medarbetare och arbetsledare, har idag ersatts av en liten klick människor i Stockholm som enbart ser medarbetaren som en siffra på datorn.

För att hålla personalen i osäkerhet och att förse sig själva med material, använder HR spioner på tågen som åker och kollar personalen. Man väljer att splittra yrket ombord i flera befattningar som ger grogrund för angiverier, samt att anställa personal med otrygga anställningar där beroendeställningen till arbetsgivaren blir absurd.

Det som är mest skrämmande är att HR väljer att granska allt som är skrivet och tillämpat sen många år tillbaka. Hittar de en lucka eller ingång till försvagning, så är man snabb med att genomföra detta.

Någon ambition till att företaget ska må bra och att alla medarbetare skall trivas på jobbet har försvunnit på vägen.

Idag är folk mer och mer egoistiskt inställda till sin arbetsplats och sitt yrke. Detta är inte unikt med SJ utan en generell bild i samhället. Kan man som individ få det lite bättre, så tar man gärna detta utan att tänka på eventuella konsekvenser.

Den enda möjlighet som står till buds är att alla anställda förenar sig i de fackföreningar som finns samt ställer ökade krav på delaktighet. Dessutom att alla anställda ser vikten av att hålla på arbetstidsregler och andra minimiregler i vårt kollektivavtal.

Ett företag som anställer på deltid och där konsekvenserna är orimliga för de personer som anställs på 63 % eller de som är timanställda mår inte bra. Det finns anställda i denna kategori som rent av får tigga sig till en tur, dag för dag och hoppas få ihop till hyran och lite mat i slutet utav månaden.

Vår verklighet som förtroendevalda idag är att vi får strida för att ha en möjlighet att genomföra vårt uppdrag. Man vill nöta ut oss som skyddsombud och fackliga, med att klämma ut en 8-timmarstur innan en förhandling. HR bedömer och nekar frekvent vår tid och främst när vi ska företräda våra medlemmar.

Ett lysande exempel som jag har är ett som inträffade för en tid sedan. En lokförare kommer ner till Göteborg med ett sent tåg och diskussion om rasten tar vid med operativ personalledning. Föraren går med på att ta rast på tåget och personalledningen ringer nu Jouren som skall köra till Alingsås för att detta ska gå vägen. Med stöd av vårt kollektivavtal ville jouren inte göra detta, då han inte kunde arbeta övertid detta tillfälle på grund av att han gått ner i tjänstgöring för sitt föräldraskap. Personalledningen känner inte till denna regel och börjar höja stämningen med att hävda arbetsvägran och rapportering på den samma. Detta föranledde senare till ett möte där facket fick vara med inne som en part och försvara medlemmen. Hade nu bara den ordinarie lokföraren tagit sin rast, som han skulle ha gjort enligt avtalet, så hade resten av historien aldrig hänt.

SJ har ansvaret och bollen för att åtgärda de förhållanden som redogjorts för ovan. Om företaget skall må bra och utvecklas positivt måste de orättvisor som framförallt drabbar de tim- och deltidsanställda åtgärdas.

Vi som har fasta anställningar kan bidra genom att följa kollektivavtalet och stötta varandra när det blåser snålt.