Alla kan se, förstå och räkna ut att industrin, resenärerna och hela samhället drabbas av stora kostnader på grund av systemfel inom järnvägen.

Kritiken mot Trafikverket är massiv. Det må vara en berättigad kritik i de flesta fall, men de jobbar trots allt på regeringens och statens uppdrag och frågan är: Hur ser detta uppdrag ut? För att politikerna ska våga sätta ner foten tillsätts akademiska utredningar för att lösa ett praktiskt problem.

Utredningen levererar en delrapport som i sak håller med den allmänna kritiken och säger det vi redan vet: Järnvägen fungerar inte som den ska för att underhållet är dåligt, men det behöver utredas ytterligare!

För att visa handlingskraft försöker politikerna överträffa varandra med politiska utspel om mer pengar till järnvägen. Mer pengar i ett system som vi alla är överens om inte fungerar, mer pengar för att lappa och laga, mer pengar till en myndighet som kritiseras för att inte veta vad den gör: Trafikverket har inte tillräcklig järnvägskompetens för att bedriva underhåll i egen regi är slutsatsen.

Vem har den kompetensen då? Det är väl inte så att den har dött ut de senaste fem åren? Nej, kompetensen finns ute på spåren, hos järnvägsföretagen, hos alla järnvägstekniker och besiktare som dagligen ser fel och brister som behöver åtgärdas utan att få göra något åt detta i förebyggande syfte. Dit borde alla pengar gå, utan fördyrande mellanled. Där kan det förebyggande underhållet bli verklighet.

Samla ihop alla pengar som försvinner i transaktionskostnader vid upphandling, vid rättstvister, till vinster i företagen och inte minst pengarna som går till akademiska utredningar om ett praktiskt problem. Bara utredningskostnaderna borde räcka till några växelbyten eller kilometervis med kontaktledning. Se till att pengarna omsätts till åtgärder i spår! Med ett järnvägsunderhåll i egen regi så kan vi spara mycket mer åt hela samhället. Alla ser, alla vet, alla förstår men ingen vid makten vågar.