”Hur få tåget att gå som tåget”

Sverige går just nu som tåget. Tyvärr är det enda som inte går som tåget – just tåget. Är det en slump? Knappast. Alliansen och Socialdemokraterna har gemensamt skapat ett låst läge som utgör ett allvarligt hinder, såväl för människors rörelsefrihet som för de mest akuta och rationella miljöreformerna. Vi kallar det trafikmaktordningen. Men allt som behövs för att förändra den finns redan. Fakta såväl som pengar.

Trafikmaktsordningen bygger på två ohållbara principer som utgör normen för planering och ekonomiska prioriteringar:

1. Bilen och flyget är överordnade alla andra fortskaffningsmedel oavsett var du bor i landet.
2. Storstäderna är överordnade landsbygden.

Vi befinner oss i ett motsägelsefullt läge när allt pekar på att fossilanvändning i transporter orsakar allvarliga klimatförändringar samtidigt som det anses fullt normalt att försvara och främja låga bensinpriser, även där fullgoda transportalternativ finns. Att värna landsbygden blir alibi för att hålla kvar beteendemönster i tätorter och städer som inte är miljövänliga och långsiktig hållbara.

För Feministiskt initiativ är det obegripligt. Utsläppen från transporter måste minskas kraftigt och eftersom de största utsläppen sker i städerna behöver naturligtvis insatser göras där. En stockholmsbo kör visserligen i genomsnitt hundra mil mindre per år än de som bor i Västerbottens län. Men, i huvudstaden finns drygt en miljon bilar i trafik medan motsvarande siffra är 155 000 i glesbygdslänet.

Avgiftsfri kollektivtrafik är ingen utopisk dröm utan genomförs redan på olika håll. Kollektivtrafiken behöver jämställas med annan grundläggande infrastruktur, finansierad fullt ut med skattemedel. Kollektivtrafiken är viktig både för att ställa om till ett ekologiskt och socialt hållbart transportsystem och för att öka mobiliteten och motverka segregation.

Feministiskt initiativ vill skapa ett omställningsbidrag till avgiftsfri kollektivtrafik som landsting och kommuner kan söka medfinansiering från. Vi vill särskilt prioritera kommuner och landsting utanför storstadsregionerna som söker bidraget.

Samtidigt behöver fler insatser göras i just glesbygdskommuner. Både för kollektivtrafiken och för att kompensera det faktum att det i dagsläget ofta saknas vettiga alternativ till bil, och i vissa fall även flyg.

Landsbygdskommitténs utredning visade bland annat att fusk med resebidrag i storstäder beräknas uppgå till 2 miljarder kronor. Vi vill att reseavdrag enbart ska baseras på avstånd och att pengarna som staten sparar in bör användas för att höja resebidragen för bofasta i glesbygdskommuner.

Tågtrafiken i sin tur har lidit i åratal av bristande underhåll och utförsäljningar som lett till att ingen känner ansvar. Det handlar också om en enögdhet och maktordning där några privilegierades behov fått stå modell för vad som ska anses viktigt och angeläget i hela landet. Investeringarna behöver göras snabbt. Snabbtåget får dock vänta. 230 miljarder kronor på höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö kan inte vara viktigare än vettiga kommunikationer och godstransporter i hela landet.

Koncentration och fortsatt urbanisering är inte bra för miljön. Börja istället se landsbygdens utvecklingsmöjligheter som motorn till verklig omställning och som spjutspets i hållbarhetsfrågor. Klarar vi att hålla hög och modern standard utanför storstäderna, klarar vi allt.

Gudrun Schyman

partiledare Feministiskt initiativ

Inez Abrahamsson

lands- och glesbygdspolitisk talesperson Feministiskt initiativ