Bakläxa för S – sluta med dumsnål ekonomisk politik
Magdalena Anderssons och Mikael Dambergs balanserande är otillräckligt. Generationer av löntagare döms till fattigdom med Socialdemokraternas ekonomiska politik, skriver styrelsen för Seko-sossen i Stockholm.
Mikael Damberg och Magdalena Andersson presenterade Socialdemokraternas skuggbudget vid en presskonferens i oktober.
Sedan det finanspolitiska ramverkets införande på 90-talet har Sverige och dess löntagare drabbats av kronisk massarbetslöshet. Vi lever nu i en tid där behoven av investeringar gör sig påmint i form av ständiga besparingar i välfärden, smutsvatten som släpps ut ur underdimensionerade avlopp, vägar som eroderar, järnväg som inte underhålls eller klarar av att leverera varken kapacitet, rimliga priser eller punktlighet.
Vi lever också i en tid då den långvariga och onödiga åtstramningspolitiken lett till att ett parti med rötterna i den nazistiska rörelsen har trätt i riksdagen och helt tillåts dominera den politiska debatten.
Astronomiska investeringar krävs
Kostnaderna för dessa investeringar kan inte benämnas som annat än astronomiska. Som exempel beräknade Rousseau-institutet i Frankrike nyligen i en specialstudie av Sverige att bara för klimatomställningen kommer det att krävas 132 miljarder kronor per år i offentliga investeringar, motsvarande 2 procent av BNP.
Tankesmedjan Arena Idé har gjort en sammanställning på tänkbara investeringar som landar i ett spann på mellan 49 och 171 miljarder per år, eller ungefär 0,8 till 2,7 procent av BNP.
Ett balansmål, med oförändrat skuldankare, som innebär 25 miljarder extra för staten att spendera årligen, skulle med en gång slukas av välfärdens behov. För 2025 menade Sveriges kommuner och regioner att minst 24 miljarder kronor skulle behöva tillskjutas kommunerna enbart för att upprätthålla dagens nivåer i välfärden. Något som verkar högst tveksamt om riksdagsgruppen vill, baserat på att årets skuggbudget skulle höja statsbidragen med 6 av dessa 24 miljarder.
Dumsnål politik
Med det sagt är det inte vår mening att vilja finansiera regionerna med statliga lån. Lånefinansierade investeringar skulle i stället frigöra sådant som idag av nöd finansieras via skatter eller nedskärningar.
Seko-sossen menar att vi behöver ställa högre krav på investeringstakten och att partiets utfästelser i både årets skuggbudget och överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket är påfallande otillräckliga. Vårt löfte till väljarna är att bygga Sverige starkt och att inge framtidstro. Det låter sig inte göras med dumsnål ekonomisk politik.
Vi kräver fler händer och fötter som hjälper oss att bygga Sverige starkt – mot full sysselsättning!
Vi kräver nämligen fler som arbetar i vården, skolan och omsorgen. Vi kräver investeringar som innebär fler som arbetar med att bygga framtidens bostäder och infrastruktur. Vi kräver en aktiv arbetsmarknadspolitik som tjänar samhället och får fler i arbete. Vi kräver ett avskaffande av det orättvisa karensavdraget. Vi kräver ett slut på den fortsatta nedmonteringen av våra socialförsäkringar och trygghetssystem.
Fler händer och fötter
Vi kräver fler händer och fötter som hjälper oss att bygga Sverige starkt – mot full sysselsättning!
Till syvende och sist måste riksdagsgruppen och partiledningen kunna besvara frågan: ska de nödvändiga investeringarna finansieras med skattehöjningar eller med nedskärningar på andra områden? Ska partiet förbättra för landets löntagare eller fortsätta administrera en allt tunnare budget?
Seko-sossen kan inte göra annat än att ge partiets riksdagsgrupp bakläxa för att lämna spelplanen öppen för moderater och sverigedemokrater, som inte vill investera i klimatnyttiga investeringar, genom att inte vilja använda statens finanser mer expansivt.
Vi uppmanar partistyrelsen att förkasta förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk.
