Matrosen: Folk åker ut i skärgården för att stanna nu

Längst ute på Fågelbrolandets nordöstra udde i Stockholms mellanskärgård ligger Stavsnäs vinterhamn – en knytpunkt mellan fastlandet och flera skärgårdsöar.

Härifrån går båtar till bland annat Runmarö, Sandhamn, Harö och Eknö.

När Sekotidningen går ombord passagerarfartyget Söderarm präglas stämningen av det stora coronautbrottet. Ombord arbetar två matrosmaskinister, en kaféansvarig och självklart en kapten.

Vi hade runt 150 passagerare på fredagen och lika många på lördagen. De allra flesta brukar åka tillbaka till Stavsnäs på söndagens lunchtur. Men istället var det bara runt 60 personer

På fartyget har vissa åtgärder tagits för att minimera coronasmittan. På två papperskorgar vid ingången till fartyget har en bit kartong tejpats fast med uppmaningen: ”Tickets! Biljetter!”.

Detta gjordes för att vissa passagerare har sina biljetter i munnen när de ska gå av båten, särskilt när de bär på väskor, berättar Crister Nejström, och skakar på huvudet.

– ”Ta den här”, brukar de säga mellan mungiporna. Förra helgen kom det flera stycken och gjorde så. ”Nu får ni ta och ge er!” tänkte jag. Sedan bad jag dem att slänga biljetterna själva.

Sjöfarten hårt drabbad

I övrigt har de ombordanställda fått riktlinjer från sin arbetsgivare, Blidösundsbolaget, att nysa i armvecket och tvätta händerna så ofta det går.

Vi åker med Söderarm en kort sträcka på tio minuter till Styrsviks brygga, som ligger på Runmarö, och sedan tillbaka till Stavsnäs där fartyget ligger förtöjt måndag till torsdag mellan klockan 8.20 och 9.40.

Under den tiden är det matrosmaskinisternas uppgift att lasta på gods – som i huvudsak består av varor till öarnas affärer.

– Vi har få passagerare så här års. Då är det lite kul när det kommer gods.

Hur är det på sommaren?

– Det kan vara lite jobbigt när det är mycket folk. 99 procent av alla passagerare är trevliga och på gott humör, för de ska ju ut och göra något kul i skärgården, men en del är inte lika trevliga, säger Crister Nejström.

Sjöfarten är en bransch som drabbats extra hårt av coronapandemin. Dagen innan vi träffar besättningen på Söderarm, den 16 mars, varslades 950 personer på Stena Line. Senare under veckan stängde Finland sina gränser och rederiet Viking Line stoppade all sin trafik fram till den 13 april mellan Helsingfors och Stockholm.

I samma veva flaggade Svensk sjöfart för fler varsel. Branschorganisationens vd Rikard Engström gick ut i media med krav om att regeringen måste agera mot coronavirusets konsekvenser kopplade till sjöfartsnäringen.

För Söderarms del så har besättningen inte märkt av några drastiskt vikande passagerarantal, som färjorna på Östersjön gjort. Däremot är det fler anställda än tidigare som är hemma och vårdar barn, då många förskolor har nolltolerans mot snoriga och hostiga barn.

Under lågsäsongen, som det är nu, är det i regel inte många turister som åker med Söderarm. Det är framför allt öbor eller de med hus på öarna. Vad som var ovanligt för i år är att fler valt att stanna kvar på öarna, menar Crister Nejström.

– Det åkte ut jättemycket folk i helgen. Vi hade runt 150 passagerare på fredagen och lika många på lördagen. De allra flesta brukar åka tillbaka till Stavsnäs på söndagens lunchtur. Men i stället var det bara runt 60 personer.

Oro inför sommaren

Vi går upp till styrhytten, där befälhavare Jimmy Söderholm befinner sig. Han har arbetat som kapten i 18 år och är lite orolig för hur coronautbrottet kan påverka sommartrafiken.

– Vi får se hur det blir, om corona gör att det blir färre turister.

Jimmy Söderholm, liksom de andra i besättningen, bor på Söderarm under sitt arbetspass – alla jobbar sju dagar och är lediga sju dagar, men det kan variera ibland.

Söderarm påbörjar sin rutt långt ute i skärgården varje dag klockan 06:15. Besättningen slutar inte förrän vid niotiden på kvällen.

– Det är långa dagar, konstaterar Jimmy som ändå inte är ensam om att gilla sitt yrkesval.

Flera vi pratar med föredrar ett arbetsliv till sjöss framför ett kontorsjobb.

– Man är ledig mycket eftersom man jobbar in många timmar när man väl arbetar. Det är skönt.

Vad gillar du mest med ditt arbete?

– Det känns kul om somrarna när folk har semester och det är fullsatt. Det är roligt när det är liv och rörelse. Man känner sig lite mer nyttig också. Vintertid kör vi ibland bara 20–30 passagerare, det känns så där med en så stor båt.