”Att köra under Öresundsbron när solen sakta går upp i öster, är inte helt fel, säger Tobbe Svarfvar.

Regnet hänger i luften och det går lite vågor på havet när vi hoppar ombord på tjänstebåt 2013. Sekotidningen ska hänga med på ett arbetspass med Torbjörn ”Tobbe” Svarfvar och Magnus ”Mange” Lövengren, som arbetar som båtmän på Sjöfartsverket.

Båten lyser som en stabbig, orange ballong och vi ger oss av ut mot dagens första uppdrag.

Tobbe och Mange ska hämta upp två lotsar som har lotsat ett oljefartyg från Helsingborg genom Flintrännan till öppet hav söder om Malmö.

Öresundsbron reser sig majestätiskt i fonden och Tobbe säger att den är otroligt vacker på kvällen när den är upplyst.

– Ja, jag klagar inte på arbetsmiljön precis. Jag får göra det jag älskar mest – att vara på sjön – och jobbet är varierat. Vi jobbar 24-timmarspass varannan dag kan man säga. Självklart är det inte jobb dygnet runt, och vi har rum att sova i, ett stenkast från hamnen, i Sjöfartsverkets lokal. Vi har även jour med beredskap i hemmet, men båten är bemannad 24 timmar om dygnet året om.

Rycker ut oavsett tid på dygnet

Vi kör ut ur Malmö hamn med perfekt utsikt genom vindrutan.

– Själva arbetstiden som vi måste vara på båten är mellan klockan 07 och 16. Men kommer det båtar som behöver lots, eller ett larm från sjöräddningen, rycker vi ut oavsett tid på dygnet. Och om vi ser att det blir mycket jobb på kvällen kan man vila ett par timmar på dagen. Det är ett jobb med stor frihet och stort ansvar, säger Tobbe.

Han älskar havet. Först var det fisket som lockade ut honom på böljan, och när Öresundsbron byggdes var han med och körde ut material. Sedan blev han båtman – och det har han inte ångrat en sekund.

– En perfekt dag är det lite lagom med jobb, lugnare på kvällen och gärna en solig vacker sommardag så man kan njuta av havet.

Sjöfartsverket har tio båtmän stationerade i Malmö som täcker hamnarna i Malmö, Trelleborg och Ystad.

Båtman Magnus Lövengren. Foto: André de Loisted

Båtmännen har flera arbetsuppgifter. En är att köra ombord lotsar som ska leda in fartyg till Malmö hamn, dit det är lotsplikt för fartyg över 90 meter, och alla fartyg som har farligt gods, en annan uppgift är att hämta lotsar från fartyg som av säkerhetsskäl begärt lots genom Öresund.

I jobbet ingår också sjöräddning och det kan bli dramatiskt i dåligt väder och med människoliv som står på spel.

– Senaste uppdraget var när vi drog loss en segelbåt som seglat på grund utanför Barsebäck. Men räddningen gick lugnt till. Andra gånger är det mer kaotiskt. Man vet att man lever när vågorna slår in över båten och man måste haka fast sig med säkerhetssele när man är ute på däck. Säkerhetssele har man bara vid riktigt dåligt väder men räddningsväst är alltid på, ute på däck, säger Mange.

Idag ska båtmännen hämta två lotsar som har lotsat ett oljefartyg från Helsingborg till sista fyren söder om Malmö. Vi kör under Öresundsbron och fartyget kommer allt närmare. Tobbe styr båten med en liten grå joystick. Man är alltid två båtmän ombord som turas om att köra båten varannan gång. Den som inte kör hjälper till ute på däck.

Kör på fartyg

Tobbe pekar mot fartyget:

– Jag kommer ha vhf-kontakt med kaptenen när vi kommer närmare och då kommer han att gira babord så att jag får så mycket lä som möjligt. När han gör det ser jag det på det digitala sjökortet och då går jag rakt på fartyget, säger Tobbe och pekar på en prick på skärmen.

– Man brukar ju undvika att köra på fartyg, men det är vad man gör nu. Det kändes lite skumt i början innan man vande sig.

Tobbe får koordinaterna av kaptenen, vi närmar oss sakta men säkert och ligger och guppar ett par meter från fartyget. Det är ett Liberiaflaggat oljefartyg – Baltic commodore – med slutdestination Riga, där det ska fylla på mer olja. En bjässe, 182 meter lång och 27 meter bred, berättar Tobbe när han kollat båtinfot på skärmen.

– Nu när jag kör ännu närmare uppstår ett sug och vår lilla båt kommer att dras in mot fartyget.

Plötsligt sitter vi fast mot fartygssidan. Vi är redo för uppdraget.

Lotsarna vinkar från däck och klättrar först nerför den fasta lejdaren och sedan vidare ut på repstegen utmed fartygskroppen.

– Ja, det är otroligt att det fortfarande är repstegar man använder sig av, säger Tobbe. Precis som för hundratals år sedan, men man har väl inte kommit på något som fungerar bättre.

Mange går ut på däck för att möta upp dem och se till att de kommer ombord smidigt.

Lotsarna Thomas Rolf och Mattias Jensen klättrar vant nerför fartygssidan och hoppar ner på däck. Deras ryggsäckar firas ner med rep.

– Tekniken är att flytta en arm eller en fot i taget. Att alltid hålla i sig med tre lemmar. Ibland gungar det rejält och när det är isigt och halt får man vara riktigt försiktig, berättar Thomas.

Idag är Mattias Jensen med eftersom han skaffar sig kompetens även för Malmö hamn. Vanligtvis är det enbart en lots som ska hämtas.

De sätter sig i kajutan och slappar. Jobbet för dagen är färdigt.

– Jag är sjökapten i botten och älskar det här jobbet. Jag körde fartyget de här drygt tre timmarna vi lotsade, och då står befälhavaren bredvid och vi pratar hela tiden med varandra. Då får man göra allt man tycker är kul, säger Thomas med ett nöjt leende.

Beredda på jobb dygnet runt

När lotsarna är avlämnade i hamnen fixar Tobbe och Mange ombord på båten. Kollar oljan och vattnet och ser till att allt är prydligt och i gott skick.

–Vi är beredda på jobb dygnet runt. De kan ringa från utkiken med kort varsel och säga att ett fartyg har begärt lots och då är det bara att hoppa ner i båten. Häromdagen hade vi sex lotsningar på eftermiddagen, och då får man ligga i.

Dagarna går åt till att köra ut och hämta lotsar, sjöräddning och inte minst ett ständigt underhåll på båten som alltid måste vara i toppskick.

– Båten ska alltid vara sjövärdig, säger Mange som stortrivs med jobbet. Han är inte bara båtman utan även en mästare på att göra knopar och kan över 800 stekar.

Sprider aska från döda

Ett lite udda inslag i arbetet är att sprida aska från döda vars önskan har varit att bli strödda i havet.

– Då är ofta de anhöriga med och det är en väldigt speciell stund. En del spelar musik och säger några ord om den avlidna. Vi brukar sprida askan vid en prick utanför Barsebäck och sedan ger vi de anhöriga ett sjökort där pricken är utmärkt med latitud och longitud. Det blir en punkt att hålla sig till och en bra känsla när man tänker på den som gått bort, tror jag, säger Tobbe.

Vi kör in mot hamnen och Tobbe pekar ut landmärken som Turning torso och Limhamn. Solen glimtar fram och måsarna skriar.

Dagens första pass är slut och nu väntar en sen lunch.

– Man måste passa på att käka när det är lugnt, säger Tobbe och vinkar hejdå.