Han är oroad över att det är något man inte talar om och att många därför mår dåligt i det tysta.

–Reglerna om att man måste ansöka om dispens för att få köra så fort man har en diagnos om psykisk ohälsa är för stelbenta, säger Tony, som själv är lokförare.

Kan leda till depression

Han pekar på att depression till exempel kan vara en naturlig reaktion på ett trauma, som en påkörning, och att det kan behandlas med framgång.

–Sover du dåligt kan du få hjälp med det. I många andra länder är det inte en grund för att ansöka om dispens, säger han.

–Psykisk ohälsa, som depression, är ofta något som kan behandlas och du blir bra efter en tid. Att vara med om en påkörning eller annat trauma påverkar dig förstås, men du kan i regel arbeta när du inte är sjukskriven längre, säger han.

Varit med om två händelser

Han har varit med om två händelser som han tycker berättar vad det handlar om.

I det ena fallet vägrade en kollega till honom att visa sjukintygets diagnos för arbetsgivaren för att han var rädd att inte få fortsätta arbeta.

I det andra fallet berättade en lokförare att arbetsledaren lämnat tillbaka sjukintyget där det stod depression med orden ”det här har jag aldrig sett”. Budskapet till föraren var att det skulle blir svårt att återvända till jobbet med diagnosen känd.

Den som visar sjukintyget kan få en schysst behandling av sin arbetsgivare, men oron om motsatsen finns hos många lokförare som Sekotidningen varit i kontakt med.

De skulle inte våga säga hur de mår, vilket också innebär att de inte vet hur kollegornas psykiska hälsa är. Man pratar inte om det, helt enkelt. Även om man inte vet hur arbetsgivaren skulle göra.

”Borde få andra arbetsuppgifter”

Ingen av dem känner till om kollegor blivit tagna ur tjänst för att de berättat, men en kvinnlig lokförare säger det i sin tur också beror på tystnaden.

–Den som tillfälligt inte kan köra borde få andra arbetsuppgifter under rehabiliteringen, säger Tony Gezelius.

Enligt regelverket är det lokförarens ansvar att se till att hen har en godkänd licens för att köra.

Ansvaret gäller såväl gentemot arbetsgivaren som mot Transportstyrelsen, som är den myndighet som utfärdar licenserna och ger dispens.

Den som får en diagnos, exempelvis psykisk sjukdom, ska själv ansöka om dispens, vilket de allra flesta får, enligt ansvarig handläggare Marianne Wacklin på Transportstyrelsen.

Inte sjukskriven, men kan inte arbeta

–Det görs en individuell bedömning. I de allra flesta fall är det inga problem om personen fått behandling. 95 procent av alla ansökningar om dispens blir beviljade. Får man nej är det inte heller säkert att det är för evigt, säger hon.

Ett problem, enligt Tony Gezelius, är att det under den tid som ansökan prövas, vilket tar sex till åtta veckor, inte alltid är klart vad individen ska göra.

Hen är inte sjukskriven, men kan heller inte arbeta.

–Du står ensam med detta och måste hoppas att din arbetsgivare ställer upp och betalar din lön medan du är hemma och väntar. Alternativt får en annan arbetsuppgift.

Svår fråga att ta upp

Lokförare som inte vill tala om sin psykiska ohälsa är inget som Jonas Blomqvist på Green cargo känner igen bland sina kollegor. Kanske för det just är en svår fråga att ta upp. Eller kanske för att företaget brukar betala lön under väntan på ett beslut om dispens.

–Det har inte varit något hinder från arbetsgivarens sida, säger Jonas.
Att lokförare inte vågar berätta för sina arbetsgivare att de mår dåligt är en nytt för Sekos spårombudsman Thomas Gorin Weijmer.

–Det har jag inte hört något om, säger han.

Hans bild är att arbetsgivare i regel betalar lön under den tid det tar att få dispensansökan prövad av Transportstyrelsen. Om individen är frisk. Annars är det sjukskrivning som gäller, menar han.

–Jag vet i alla fall att det händer att lokförare går hemma med lön, säger han.