-Jag utgår från mina egna känslor, tankar och erfarenheter, säger hon, men jag är också inspirerad av en konstform som kommer från Los Angeles och som kallas pop-surrealism.

Susanna Varis ställer ut på Galleri T i Gamla Stan i Stockholm den här veckan. Hon har gjort det förut och vet hur viktigt det är med exponeringen.

-Många turister är vana vid den typ av konst som jag arbetar med, säger hon. I Sverige är det än så länge inte riktigt etablerat.

Susanna Varis arbetar heltid som tågvärd på Stockholmståg – det började med SJ – sedan mitten av 1990-talet och trivs jättebra med det. Hon började i tågbranschen medan hon studerade till civilingenjör på KTH och tänkte att det skulle vara tillfälligt.

-Jag är kvar, säger hon. Och ångrar det inte.
Tågvärdsjobbet har inte satt några spår i de bilder som Susanna gör. Och inte ingenjörsstudierna heller.

-Nej, inte alls, säger hon. Jag vill hitta ett eget uttryck där jag låter det omedvetna styra. Fantasi, myter och sagor ligger mig närmare om hjärtat än tåg och teknik.

De flesta bilder på utställningen föreställer kvinnor i olika drömska situationer, det är vackra kvinnor och flickor, målade i olja eller akryl, gjorda i collageteknik, digitalt och analogt. Och med starka klara färger.

Varför väljer du så ofta kvinnor?

-Det är för att allt utgår från mig och jag är kvinna. Jag tycker också att kvinnokroppar fungerar väl i konsten, säger hon.

En av de viktigaste bilderna på utställningen är en del av ett gravmonument i Wien. En akvarell som tagit lång tid att måla och som på något sätt sammanfattar estetiken i Susannas bilder, trots att den saknar såväl starka färger som kvinnokroppar.

-Figuren har ett starkt uttryck som jag blev mycket fascinerad av, säger hon och plockar ner tavlan för att fotografen ska kunna ta en bild utomhus.

Så fort vi öppnar dörren till utställningen kommer nyfikna in för att titta.

-Vänta, säger Susanna, vi har inte öppnat ännu.