Avtalskraven bygger på den överenskommelse som förbunden inom 6F enats om och innebär ett allmänt lönekrav på minst 800 kronor mer per månad på avtalsområden där genomsnittslönen ligger under 25 000 kronor.

Och minst 3,2 procent för avtalsområden med ett högre genomsnitt.

Lägstalönerna ska dessutom höjas med minst 800 kronor och allra lägsta lön, ingångslön, blir 18 000 kronor om Seko får igenom sina krav.

Facket vill att lönerevisionen genomförs så snabbt som möjligt.

Förutom ekonomiska krav har Seko en rad yrkanden som ska minska missbruket av inhyrning, deltids- och visstidsanställningar, särskilt så kallat daglöneri. Och förbättra villkoren för deltidsanställda.

Om en arbetstagare under en femårsperiod varit anställd hos en arbetsgivare i 12 månader på allmän visstid bör anställningen övergå till fast jobb, yrkar Seko. Med tillägget att samtliga  anställningsformer – behovs- och timanställning bland annat – jämställs med allmän visstid.

Att allt fler arbetar deltid mot sin vilja vill Seko åtgärda genom att faktisk arbetad tid, sex månader tillbaka, ska bli den avtalade arbetstiden. Detta ska stämmas av var sjätte månad.

En modell som bland annat provats i Norge.

I samband med tågstrejken 2014 fick Seko igenom nya löner för timanställda. Istället för ingångslön ska timmisar inom spårbranschen ha en lön som motsvarar genomsnittsförtjänsten för jämförbar grupp hos arbetsgivaren. Om arbetet läggs ut mindre än 48 timmar innan jobbet ska utföras höjs timlönen med 6 procent.

Modellen har lett till att antalet timanställda minskar inom spår.

Nu yrkar Seko på att få samma lönemodell inom telekombranschen. Med hoppet om att minska antalet timanställda även här.

Liksom Unionen yrkar Seko en höjs pensionsavsättning med möjlighet till flexibel pension. Ersättningar ska höjas procentuellt lika mycket som löneökningar.