Ett sätt att nå väljarna är att knacka dörr. Något hon gärna gör.

– I sina hem är människor trygga och det blir ofta bra samtal, lugna och trevliga, säger hon.

Malin är anställd på flygflottiljen F 17 och arbetar som ”säk mat”, det vill säga hon är ansvarig för piloternas säkerhetsmateriel. När hon började på F 17 för fyra år sedan blev hon också medlem i Seko.

Överfulla häkten

Seko: Kaos inom kriminal­vården med fler poliser

Val 2018

Öga mot öga

Att knacka dörr är ett sätt att nå väljarna öga mot öga, liksom att göra arbetsplatsbesök och utföra valstugearbete, och något Malin Norfall gjort många gånger. Det är ett sätt att ta debatten och pröva sina argument. Men det är inte alltid så lätt.

Inför valet 2014 besökte Malin Norfall och några partikamrater en av de stora industrierna i Ronneby. Det blev ett chockartat möte med de anställda.

– De vände oss ryggen. De ville inte tala med oss utan hade istället satt upp klistermärken med SD-loggor på. De visste att vi skulle komma och markerade mot oss.

Klistermärken med SD-loggor

Det var en tuff erfarenhet och har i någon mån påverkat hur Malin och Socialdemokraterna i Ronneby arbetar i årets valrörelse. Det har blivit viktigt att påverka de som kanske tidigare röstat på S, men som antas vara på väg att byta block eller parti.

Tre frågor till Sekos åtta riksdagskandidater

Val 2018

– För fyra år sedan knackade vi i röda områden, där vi visste att vi hade ett starkt stöd. I år har vi valt ut ett antal områden där vi kan anta att människor är mer osäkra, att de står och väger, antingen mellan S och Sverigedemokraterna, eller mellan S och något av allianspartierna, säger Malin Norfall.

2500 adresser

S har tagit fram 2 500 adresser i Ronneby med hjälp av statistik från Statistiska centralbyrån och bygger framför allt på ålder, yrke och utbildning. Äldre är av tradition mer lojala.

En av de som vill prata med Malin Norfall är Leif Svensson. Han är glad över besöket och tar emot valmaterialet.

Sekotidningen får möjlighet att följa med på en av höstens första rundor, i Kallinge.

– Här tror vi att många väljare står och väger mellan SD och S, säger Malin. Därför känns det särskilt viktigt att komma hit.

Går två och två

Malin tillhör S-föreningen i Kallinge, även om hon numer bor i en annan del av Ronneby, och ikväll har hon sällskap Dmitri Adellberg, en ganska ny medlem och ledamot i S-föreningens styrelse.

– Vi går alltid två och två, av säkerhetsskäl men också för att stötta varandra om det kommer upp frågor som är svåra att svara på. Malin är väldigt kunnig så hon behöver inte hjälp på det sättet, men vi har lite olika erfarenheter, säger han.

Den här kvällen dallrar luften i sommarvärmen. Det är värmerekord i Ronneby, termometern står på 33 grader och solen är het. Vi möts i Folkets hus, där några föreningsmedlemmar slutit upp. De ska inte knacka dörr men har kommit för att försnacka lite och lufta sin oro över den politiska utvecklingen.

De tycker att människor ställs mot varandra i den politiska debatten, och de gillar det inte.

– Det sätts prislappar på människoliv, vilket är omöjligt, alla ska behandlas lika, säger Thomas Svensson, som även är aktiv i IF Metall.

Påståenden om flyktingar

Han och de andra får höra många påståenden om hur flyktingar får allt gratis, medan svenskarna får det sämre. Malin bemöter detta med att peka på hur det faktiskt fungerar.

– Många reagerar på något som de uppfattar är orättvist. Då måste jag förklara att det som påstås inte stämmer. De har läst någon sida på internet men är inte ett dugg källkritiska.

Hon menar att människor som har en bestämd uppfattning bara tar till sig information som bekräftar deras åsikter. Den som befinner sig i en åsiktsbubbla är det svårt att påverka.

Jag befinner mig i min socialdemokratiska bubbla.

– Jag befinner mig i min socialdemokratiska bubbla. Men jag försöker lyssna på vad människor säger, för att försöka förstå hur de ser på saker.

Malin tror inte att hon kan påverka någon som till exempel är helt övertygad sverigedemokrat.

– Min möjlighet är de tveksamma, de som egentligen inte vill rösta på SD men som tycker att de ser orättvisor och känner sig missnöjda.

Flera avböjer

Vi sitter länge i mörkret i Folkets hus och ger oss till sist ut i värmen. Det har hunnit bli fuktigt i luften och vi blir snabbt genomblöta.

Ytterdörrar öppnas och stängs, flera avböjer att prata, någon säger att det inte passar just nu, en annan att de redan bestämt sig för någon annat parti.

Inge Jönsson vill prata. Han är 80 år och bor ensam i ett stort hus. Trädgården prunkar och har en fiskdamm med vita och röda karpar. Inge tar vatten från den närbelägna ån och kan hålla trädgården grön.

– Politik, säger han trevande, det är väl pensionen det. Den är låg, särskilt sedan jag blev ensam kvar. Min hustru dog för tio år sedan. Fattiglapp är vad man är.

Malin säger att nästan alla partier är överens om att pensionssystemet måste bli bättre. Inge nickar instämmande.

– Jag har det bra och trivs med livet, säger han och vinkar in oss i garaget för att visa lite mer av huset.

”Integrationen är viktigast”

Grannen Leif Svensson diskuterar en stund med Malin och Dmitri, och på Sekotidningens fråga vad som är viktigast för honom svarar han integrationen. Att människor kommer i arbete och betalar skatt, bidrar till samhället.

Malin delar ut valmaterial. Leif säger att han känner igen Malin från lokaltidningen och tackar för besöket.

Värmen tar till sist ut sin rätt. Utpumpade går vi tillbaka till Folkets hus och Malin är ganska nöjd. Några röster blir det, tror hon.

Om det blir några personkryss för Malin återstår att se.