Isak på Tågab hittades död på bangården: ”Hur går man vidare?”

Vi kommer aldrig att få veta vad som hände när växlaren Isak Nyman, 31, omkom på bangården i värmländska Kristinehamn.

Det konstaterar Kenneth Brattström, kollega och Sekos huvudskyddsombud på Tågab.

Det har gått ett drygt halvår sedan Isak hittades livlös vid sidan av spår 15, några hundra meter från stadens tågstation.

Han hade arbetat med att koppla ihop timmervagnar, så som han gjort så många gånger förr, när han av någon anledning klämdes av buffertarna mellan vagnarna.

Ingen vet vad som hände på spår 15

Hur han hamnade där förblir en gåta.

Han var erfaren på sitt jobb och väl medveten om säkerhetsreglerna som anger att man inte får gå mellan två vagnar i rörelse.

Kollegan som körde loket var utom synhåll när olyckan skedde.

Kenneth Brattström vill inte spekulera kring vad som hände. Det gör inget gott, menar han.

– Vi kan inte sitta och tala om hur han har gjort, för det vet vi inte, säger han.

En arbetsplats i chock

Själv satt han i bilen när han fick samtalet en fredagsförmiddag i mars. Han kom till en arbetsplats i chock.

Till en början fanns en gnutta hopp när ambulansen förde Isak till sjukhus, sedan kom beskedet.

Arbetet stannade upp, kamratstödjare kopplades in för att hjälpa kollegor i traumatiska situationer.

Några gick i väg för en fika, andra åkte hem.

– Han var så omtyckt på företaget så till och med verkstaden där nere stannade upp. Det är ju så när vi inte är en så stor arbetsplats, vi är väldigt nära varandra, säger Kenneth Brattström.

Tyst minut på bangården

Dagarna efter olyckan var väldigt tunga berättar han. En tyst minut hölls på bangården, där all tågtrafik som gick att stoppa stod still.

Blommor och ljus lades utanför staketet till järnvägen.

Den vanligtvis glada stämningen på jobbet, med skämt och skitsnack, var som bortblåst.

– Och så tänkte man på de som fann honom: ”Men gud, vad kände ni då”?

Påminnelse om säkerhetsregler

När vi besöker bangården pågår arbetet som vanligt igen.

Vagnar flyttas på spårområdet, i verkstaden renoveras lok och personal hänger av sina varseljackor när de kommer in på kontoret.

Strax innanför dörren till spårområdet finns fortfarande en skärm med rullande information, som påminner om säkerhetsreglerna.

Miste kollega och familjemedlem

Sakta går vardagen vidare, men det är tydligt att olyckan har satt djupa spår. Få vill prata med tidningen om den där marsdagen.

Vad ska man säga när ens kollega och vän omkommer på jobbet?

Flera är även släkt och familjemedlemmar till Isak. Alla har inte kommit tillbaka till arbetet efter olyckan.

Någon har fått jobba på kontoret i stället för att återgå till spårområdet.

– Det är en process att ta hand om dem. Vi har hela tiden varit med dem, ringt och pratat, säger Kenneth Brattström.

Tillbaka på olycksplatsen

Han visar platsen där olyckan skedde, på ett sidospår i utkanten av bangården.

Här finns bara järnvägsräls och grus, inget som kunde ge en föraning om vad som sedan skedde.

På spåren intill arbetar Otto Nyholm med att växla vagnar. Det var han och en kollega som gjorde upptäckten den där fredagen.

Efter att inte ha fått radiokontakt med Isak såg de en person i varselkläder liggandes på marken.

Larmade ambulans

Kollegan, som även är Isaks släkting, sprang fram för att ge första hjälpen. Otto Nyholm höll sig en bit bort och hjälpte ambulans till platsen.

Han minns att han frös till.

– Jag var inte beredd på det här. Det var bara min andra vecka i tjänsten, säger han.

När ambulanspersonal förde bort Isak, samlades Otto Nyholm med kollegor på ett fik i närheten.

Tiden efteråt var omskakande, men själv ville han tillbaka i arbete så fort som möjligt. Det var värre att sitta hemma ensam med tankarna.

– Jag tyckte så otroligt synd om de som har jobbat med honom i flera år, säger Otto Nyholm.

Ingen ansvarig för Isaks död

Efter olyckan har utredningar pågått på flera håll: Polisen, Statens Haverikommission, Arbetsmiljöverket.

Samtliga har lagt ned sina utredningar.

Det går inte att slå fast varför Isak hamnade mellan vagnarna och det går inte heller att hålla någon ansvarig.

När vi besöker bangården är företagets internutredning i stora delar klar, den ska snart presenteras för medarbetarna.

”Måste vara professionell”

Ronny Hautamäki, som är trafiksäkerhetsansvarig på Tågab, berättar att det har varit svårt att koppla bort känslorna för att gå till botten med vad som har hänt.

– Det är ju personligt, men samtidigt måste man vara professionell. Det är tufft, säger han.

Utredningen har kunnat ge vissa svar, men även hos honom gnager det i att inte få veta exakt vad som hände.

Dödsolyckan lämnar frågor

Som huvudskyddsombud har Kenneth Brattström funderat på om något hade kunnat göras annorlunda.

Var säkerhetsinformationen tillräckligt tydlig? Borde man påminna mer om farorna?

–  Vi tittar på vad vi gör och rannsakar oss själva, säger Kenneth Brattström och tillägger:

– Händer det en olycka är det inte gott nog. Var är den felande länken?

Farligt jobb på järnvägen

Han förklarar att alla anställda är medvetna om farorna i yrket.

De senaste åren har det skett flera dödsolyckor runt om i landet i samband med så kallat växlingsarbete, där järnvägsvagnar flyttas och kopplas ihop.

Det är ingenting som ignoreras på något sätt, tvärtom talar de mycket om det på arbetsplatsen.

Ändå är det overkligt när det väl händer, konstaterar Kenneth Brattström.

– Det här är ingenting som går att öva på, säger han.

Hur går man vidare efter en sådan här händelse?

– Ja, hur går man vidare… Har du facit på det?