62-åriga Carola Hellström arbetade till sjöss i cirka tolv år. Hon blev av med sin tjänst i taxfreebutiken på passagerarfärjan M/S Eckerö i oktober 2020. Detta skedde när rederi Eckerö sa upp stora delar av manskapet.

– Vi i personalen var som en stor familj. Jag saknar verkligen arbetskollegor. Det är jättetråkigt att gå hemma. Man blir deppig. Det är extra jobbigt på grund av pandemin eftersom man inte kan träffa sina vänner hur som helst.

Carola har sökt många jobb, men utan framgång. Samtidigt är det flera rederier som säger sig vara i stort behov av arbetskraft, vilket är något som Sekotidningen tidigare skrivit om.

– Jag har antagligen åldern emot mig, säger Carola.

Inom kort kommer hon bli utförsäkrad från a-kassan. Då går hon, liksom de som varit arbetslösa länge, in i programmet jobb- och utvecklingsgarantin. Tillsammans med en arbetsförmedlare ska olika insatser göras för att hon ska hitta ett jobb eller börja studera.

Carolas förhoppning är ändå att Eckerö återanställer henne. Eller i vart fall att hon får ett vikariat när pandemi-restriktionerna lättas upp och trafiken tar fart igen.

– Om jag inte får något jobb får jag söka förtidspension.

Rekordmånga långtidsarbetslösa

Fram till 2019 – precis innan pandemin bröt ut – låg årsgenomsnittet på 140 000 långtidsarbetslösa i Sverige. Förra året på hela 185 000.

– Det har aldrig varit uppe i dessa nivåer tidigare, eller sedan 2006 när vi började samla de här uppgifterna, säger Sandra Offesson, arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen.

Jag älskar sjölivet. Arbetet var meningsfullt

Cilla

Även Seko ser tydliga tecken på att andelen långtidsarbetslösa medlemmar ökat. Samtidigt har de som var arbetslösa före pandemin hamnat ännu längre från arbetsmarknaden.

Forskning visar dessutom att chansen att få jobb minskar med tiden i arbetslöshet, samt att risken för utanförskap och psykisk ohälsa ökar ju längre tid man är arbetslös.

55-åriga Cilla, som inte vill ha med sitt efternamn, tycker tillvaron som långtidsarbetslös är tuff. Hon längtar efter ett socialt sammanhang och arbetskollegor. I tio års tid arbetade hon på färjor, handels- och kryssningsfartyg, bland annat som städare och diskare. Men för 15 år sedan blev hon av med sitt jobb.

– Jag älskar sjölivet. Arbetet var meningsfullt, man träffade mycket folk, säger hon.

Cilla blev arbetslös när rederiet sålde den båt hon arbetade på. Hon beslöt att skola om sig och börja studera. Men en sjukdom och dyslexi satte stopp för den drömmen.

Arbetsförmedlingen: Brist på arbetskraft

Hon har fibromyalgi, som innebär långvarig värk eller muskelsmärta i olika delar av kroppen. Det blev omöjligt att arbeta till sjöss. I stället tog hon jobb som personlig assistent under några år. Men efter en tid blev det allt svårare att överhuvudtaget arbeta.

– Jag har värk dygnet runt. Ibland kan jag inte ens ta mig ur sängen. De senaste åren har jag deltagit i olika program, arbetstränat och praktiserat genom Arbetsförmedlingen. Men det har inte lett till någon fast tjänst. Nu arbetstränar jag tio timmar i veckan och får runt 3 000 kronor i månaden.

Enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer arbetslösheten att minska under året, även om den fortsatt väntas ligga på höga nivåer.

– Samtidigt som vi har många arbetslösa har vi brist på arbetskraft. Så det blir väldigt viktigt att samhället tar vara på alla som kan och vill arbeta, säger Sandra Offesson.

Enligt Arbetsförmedlingen finns det just nu behov av arbetskraft inom industrin, bygg och den privata tjänstesektorn. På längre sikt även inom den offentliga sektorn inom vård och omsorg, samt utbildning.