Aferdita Bajrami och Zdenka Bajramovic har tusentals kvadratmeter att hålla rena efter museibesökare, museets personal, utställningsbyggare, konferensdeltagare, konsert- publik, bröllopsgäster, kurselever och olika evenemangsbesökare.

Kvällen innan vi ses har Världskulturmuseets restaurang haft 400 kvällsgäster från Chalmers. Aferdita och Zdenka har fått extra hjälp för att hinna städa undan innan museet öppnar klockan tolv.

– Men det var inte särskilt smutsigt den här gången. Fantastiskt egentligen, de var ändå 400 personer, säger Aferdita.

– Å andra sidan, lägger hon till, kan det räcka med 50 personer och det blir ändå jättesmutsigt. Det är ofta alkohol inblandat då, och det blir vin och mat på golvet

Större delen av golvytan i museet är i trä, tyvärr, säger Aferdita, eftersom det är mer svårstädat. Trä är känsligt för fukt och måste oljas varje år för att inte förstöras.

– Vi oljar golvet, det ingår i vårt uppdrag att ta hand om golvvården. Där det är linoleum vaxar vi. Båda dessa behandlingar gör att vi kan städa torrt så mycket som möjligt, säger Aferdita.

Museets många trappor är också av trä. Att städa dem och framför allt att olja, är det tyngsta jobbet för städarna. De har en maskin till hjälp, den väger 12 kilo, och måste lyftas ett trappsteg i taget.

– Förut hade vi en maskin som vägde 30 kilo. Vi behövde en lättare och fick en, säger hon.

Aferdita och Zdenka är inte anställda av Världskulturmuseet. Deras arbetsgivare är Göteborgs universitet.

– Våra chefer på universitetet är toppen- bra, liksom personalen på museet. Vi har de maskiner vi behöver, och vill vi prova något nytt så får vi det. Det finns ett starkt miljö- tänk så våra rengöringsmedel är milda. Och de funkar. Vi fick nyligen prova ett helt nytt, naturligt framställt, säger Aferdita.

Aferdita började som städare på Humanisten, som är en del av universitetet. När universitetet hyrde in sig på museet följde hon med och blev tillsammans med Zdenka hela museets lokalvårdare. När universitetet flyttade ut stannade de kvar.

– Alla var så nöjda med vårt arbete och vi ville gärna stanna. Det är så fint här, säger Aferdita Bajrami.

Världskulturmuseet öppnade 2004 och har mycket utåtriktad verksamhet som lockar många besökare från när och fjärran. Arkitekturen är speciell – glas, betong och trä – och det kommer regelbundet arkitektstudenter från andra länder för att titta på byggnaden, säger Kidane Ghietahun, som arbetar med publika möten, som det heter.

Han står ibland i entrén och ser hur be- sökare tittar sig omkring och kan höra hur många säger ”wow” när de kommer in. Själv trivs han med att träffa folk, inte minst skolungdomar och barn som ofta kommer hit på gruppvisningar.

Det är gratis entré sedan 2016, med undantag
för särskilda evenemang.
Museets övriga verksamheter som kurser, konserter, bröllop och konferenser, drar in en del. Och mer
ska det bli. Kontorsdelen
högst upp har tömts nu
under sommaren och administratörerna har fått tränga ihop sig på plan 5, som byggs om. Plan 6 ska hyras ut.

Aferdita och Zdenka visar oss runt, vi går genom plan 5 och på en vägg sätter inredare upp mossa på väggen. Grön mossa som behandlats i en vätska så att den torkar naturligt.

Det kan bli problem med städningen, konstaterar Aferdita. Den kommer att samla damm och går inte att dammsuga.

En dammvippa? föreslår en av administratörerna.

– Nja, säger Aferdita och fingrar försiktigt på mossan. Jag vet inte, vi får låta den vara.

Städjobbet på museet är schemalagt så att vissa sysslor görs varje dag, annat en gång eller flera gånger per vecka En gång i veckan tvättas golven med en maskin.

– Allt annat planerar vi själva, säger Aferdita. Det gör att jobbet blir mycket roligare. Vi måste anpassa oss till vad som sker i huset och till årstiderna. På vintern är det mer grus och smuts, vilket kräver mer städning.

För två år sedan bestämde museet att barnvagnar inte skulle få följa med upp på utställningarna, utan parkeras på entréplanet. Det kom till efter önskemål från Aferdita och Zdenka, som hade stora problem att städa under vintern. Vagnarna drog in mycket grus och salt.

Utställningsrummen är ganska mörka och för att underlätta städningen finns ett särskilt städljus. Det behövs extra väl på utställningen ”Tillsammans”, som är för barn.

– Den är jättepopulär, säger Aferdita, när jag är här med mitt barnbarn vill hon aldrig gå hem. Lite till bara, säger hon.

Mycket textilier och många prång gör att det tar längre tid att städa här än på andra våningar. Det blir dammsugning varje dag, för att barnen ska kunna leka utan att bli smutsiga.

Arbetet börjar klockan 06 varje dag. Aferdita bor i Hjällbo och kan ta fyrans spårvagn från dörr till dörr. Det är skönt, att ta vagnen, säger hon.

Arbetstiden är anpassad så att det ska vara färdigstädat i konferenslokalerna och på toaletterna klockan 08. Aferdita arbetar heltid och går hem klockan 14. Zdenka slutar 12, och har ytterligare ett städjobb för att klara ekonomin.

– Barnen är stora, så det gör mig inget att arbeta en stund på kvällen också.

Museet är byggt i trä, betong och inte minst glas. Det är otroligt många glasytor att putsa.

– Vi jagar fläckar hela dagarna, säger Aferdita. Och har jag börjat så blir det gärna att jag tar hela glaset. Jag går med trasan. Utsidan av fönstren sköter ett annat företag.

Det enda våningsplanet vi inte hinner med på rundvandringen är där Aferdita och Zdenka har sitt personalrum och vilrum. Där finns även dusch och kök.

– Vi äter vår frukost där. Personalen på museet brukar säga att vi ska komma upp och äta med dem istället, men vi sitter hellre i vår korridor, vår ”uteservering”. Det är lugnt och skönt, säger de.

– Det är vår lyx, helt enkelt, säger Aferdita Bajrami.