En frisk sydlig vind blåser in från Kattegatt och skapar en viss sjögång. Vågorna slår mot fören på Trafikverkets vägfärja Göta. Bilar som står längst fram blir översköljda av vatten.

Uppe på kommandobryggan är det lugnare. Där sitter befälhavaren Roger Larsson och styr den närmare 100 meter långa färjan med hjälp av två joysticks, en för varje motor.

I 27 år har han jobbat i Färjerederiet, som tillhör Trafikverket, och åtminstone 25 av dem här på Hönöleden.

gota6

– De som åker med färjan tycker synd om oss som måste harva fram och tillbaka här. Men jag är väl lite sjuk på det sättet att jag njuter hela tiden på den här leden och trivs fantastiskt bra.

Matrosen Joakim Olsson, som dessutom är maskinist och däcksman, är inte fullt så gam­mal på fjorden. Ett år har han jobbat heltid och tidigare hade han det som sommarjobb. Nu väntar han på att bli fast anställd, vilket kräver minst 3 000 timmar i tjänst.

– Jag får fast ungefär samtidigt som jag blir pappa för första gången så det passar väldigt bra, säger Joakim Olsson.

Det är framförallt arbetstiderna som pas­sar bra. Personalen jobbar sex dagar och är sedan lediga fem.

– Och så får man komma hem varje dag till skillnad från dem som jobbar till sjöss ”på riktigt”.

Och det har han gjort – på lastfartyg både över Atlanten och i Europa. Sedan blev det en kandidatexamen i neurovetenskap, men han har inte sökt några jobb inom det området.

– Det är väldigt spännande, men det är ju så gôtt att vara till sjöss. Så jag blir nog kvar åtminstone några år till.

gota3

Men när de jobbar är det komprimerat. Sju pass på sex dagar, där varje pass är mellan sju och elva timmar långa.

– Men sedan är vi som sagt lediga fem da­gar, och så 15 dagar varannan månad, berät­tar Roger samtidigt som han mjukt lägger till vid Lilla Varholmen, knappt utan att behöva se efter vad han gör.

Uppifrån bryggan kontrollerar han trafik­ljusen, och bilarna rullar av under ordnade former. När så ett tjugotal bilar sedan rullat på vänder han stolen och lägger ut igen. Tolv minuter senare är vi framme vid Hönö och processen upprepas.

I rusningstrafik är det fyra färjor som kör med avgång var tionde minut. På natten går färjan en gång i timmen.

– Då kan vi vara lite snällare om vi ser nå­ gon rulla ner mot kajen trots att avgångstiden passerat. Det är ju inte roligt att behöva vänta en timme på nästa färja, men i rusning håller vi hårdare på tiderna.

Oftast är det rätt lugnt på jobbet för Roger och Joakim, men ibland kan det bli stökigt.

– Nyligen var det en stor raggarträff här ute och när de skulle hem blev det lite väl glatt om man säger så, med slagsmål nere på däck. Men det bröts snabbt, berättar Joakim.

Största delen av tiden står de uppe på kom­mandobryggan där de turas om att köra, un­gefär halva passet var.

– Vi delar på det mesta av jobbet, så när Joakim kör får jag vara matros, säger Ro­ger Larsson.

gota4

Men ungefär varannan timme går Joakim ner i maskin för att kolla oljan och att allt är som det ska.

– Men det ska egentligen inte behövas. Det ska vara så driftsäkert och så finns det larm om något inte funkar. Men jag går ner i alla fall, mest av gammal vana.

I maskinrummet gör dånet, som kräver hörselkåpor, allt samtal omöjligt. Men Joa­kim pekar och försöker förklara med gester när han gör sin rutinkoll av maskinerna.

Hönöleden är med extremt god marginal den mest trafikerade leden av alla Trafikverkets vägfärjor. Förra året gjordes 26 000 turer som fraktade 2,5 miljoner fordon och 300 000 fot­gängare. Och man går i alla väder.

– Under min tid har jag bara varit med om att en tur har blivit inställd. Det var vid stor­ men Gudrun, men inte på grund av vinden utan för att det blev sådant högvatten, säger Roger Larsson.

Det har också hänt att vädret gjort att bi­larna inte kunnat ta sig till färjan och då har det inte varit någon idé att köra, men i öv­rigt flyter det på. Ibland blir det till och med extraturer.

– Ambulans och polis har alltid företräde. De hör ofta av sig i förväg och då kör vi direkt när de kommer. Man vill ju helst inte att nå­ gon ska behöva föda barn på färjan till exem­pel. Det har hänt en gång men då var det en sjuksköterska med, så det gick bra, berättar Roger Larsson.

Arbetet varierar rätt mycket beroende på säsong. Så här års är det nästan uteslutande pendlare som åker med färjan.

– De är rutinerade och vet hur de ska göra. Men på sommaren, med alla turister som ska ut och bada, är det annorlunda. Då får vi gå ner på däck och vifta en del för att de ska komma på och av ordentligt, säger Tho­mas Olsson.

gota2

 

– Men så här års, när det nästan bara är vana pendlare, skulle vi mest vara i vägen nere på däck, tillägger Roger Larsson när han åter lägger till vid Lilla Varholmen.

Upprepningarna till trots trivs de alltså allde­les utmärkt. Men det är inte bara arbetstider­na som skapar trivseln. Även arbetsmiljö och villkor i övrigt är de båda mycket nöjda med.

När så ett tremastat segelfartyg passerar akter om färjan konstaterar Roger Larsson att det finns ytterligare en fördel med jobbet:

– Det är ju en väldigt vacker arbetsplats vi har här.