Reportage

Tryggare jobb på kraftverket

De kommer körande runt hörnet på den röda garagelängan, öppnar en av portarna, backar in släpkärran och kopplar loss den från bilen.

Karin Lindgren Strömbäck

Publicerad

8 april 2013

Jan Söderström tar bort is vid Älvkarleby kraftverk. Bild: Britt Mattsson

Garageporten får stå uppställd, trots kylan. Solen når in med sina varma strålar.

Jonny Olsson och Jan Söderström öppnar luckorna på släpet, kollar läget och konstaterar att det ser bra ut.

– Det här är vår tidsmaskin, säger Jonny, med glimten i ögat. Han drar upp mössan över öronen, som för att höra bättre.

Jan skrattar.

Det gula släpet är i själva verket en ångmaskin som personalen på vattenkraftstationen i Älvkarleby använder för att ta bort is. Just i dag är uppdraget att avisa luckorna på baksidan av det gamla vattenkraftverket. Isen ska bort inför ett större underhållsarbete kommande vecka.

– Tyvärr tog ångan slut lite tidigare än förväntat, säger Jonny Olsson, när han fyller på nytt vatten. Ångmaskinen tar en kubikmeter utan problem.

Den heta ångan skär genom isen som en varm kniv i smör, men det är ändå ett tidsödande arbete. Kylan bakom kraftverket, dit solen aldrig når, är en hård motståndare.

Den heta ångan värmer också upp hand- taget på slangen. För att skydda händerna på den som håller i slangen har någon virat flera varv isoleringstejp. Egentligen inte tillräckligt, men det duger.

– Det blir betydligt värre om slangen går av, säger Jonny Olsson och visar med en gest hur snabbt det kan gå.

Det är sammanlagt sju anställda som sköter underhållet av de sex aggregaten på Vattenfalls kraftstation i Älvkarleby söder om Gävle. De arbetar i huvudsak dagtid, men har även regelbundet veckolång beredskap, då de kan kallas ut dygnet runt. Beredska- pen ger en del lediga dagar.

Sedan årsskiftet är underhållspersonalen åter anställd av Vattenfalls vattenkraftsbolag efter att i flera år hyrts in från koncernens servicebolag.

Förändringen är resultatet av krav från Seko, och både Jan Söderström och Jonny Olsson säger att de fått en tryggare tillvaro.

De ser ingen risk för sina jobb, trots de nedskärningar på 400 som planeras i koncernen.

– Vi oroar oss inte, tvärtom har vårt bolag fått dispens för att göra nyanställningar, säger Jan Söderström, som arbetat i Älvkarleby sedan 1981.

– Vi behövs, säger han.

A_37A8896 Fem av aggregaten i Älvkarleby är omkring 100 år gamla, renoverade under åren, men till stora delar still going strong. Byggnaden uppfördes mellan 1911 och 1915 står det prydligt textat på en beskrivning inne i turbinhallen.

Turbinerna fungerar, men det är sämre ställt med den betong som håller ihop bygget. Den smulas sönder av vattnet och bolaget har lagt ner mycket tid och pengar på att injicera ny betong. Ändå är det stora hål här och var, där man inte kommer åt. Kraftverkets gamla del kanske står i 10–15 år till, tror personalen. Sen måste det byggas nytt.

De sju underhållskillarna har mer på sitt ansvar än de sex aggregaten i Älvkarleby. Företaget har ytterligare två kraftverk längre upp längs Dalälven, När och Söderfors, som ska skötas om på samma sätt.

Och Vattenfall har avtal med Telia att sköta kraftförsörjningen i telestationer norr om Dalälven. Så det blir en del resor.

Mellan Vattenfalls kraftverk i Dalälvens mynning ligger två kraftverk som ägs av Fortum. Fortums närmaste kraftverk styr vattenflödet genom Älvkarleby. När Fortum ökar flödet måste Vattenfall hänga på.

Vattnet stiger snabbt i magasinen. Tas det inte om hand måste dammluckorna öppnas.

– Öppnar vi går vatten och pengar till spillo, säger Jonny.

En skillnad mellan det gamla kraftverket i Älvkarleby och det nya från 1991 är arbetsmiljön. När vi försöker ta oss in och ner på framsidan av det gamla huset möts vi av ett kompakt mörker. Ficklampan gör varken till eller ifrån. Lysröret i taket fungerar inte.

Mitt emot, i det nya huset, är det däremot ljust och gott om plats, nästan som i en utställningshall. Längre ner i den tjugo år gamla byggnaden följer ljuset med och det är lätt att orientera sig.

Jobbet i Älvkarleby är roligt, tycker de. Alla trivs med de varierade arbetsuppgifterna. Vattenfall är i grunden en bra arbetsgivare. Sen finns det stunder då jobbet är ensamt.

– Vi är så utspridda mellan olika stationer. Och vi är inte så många i en miljö som i värsta fall kan bli farlig, säger Fredrik Malmborg, en av Jonnys och Jan kolleger när han svischar förbi.

– Vi gör hela tiden riskbedömningar, men ibland är det bråttom.

Jonny Olsson understryker att ingen ska åka ensam på ett farligt arbete. Den lokala ledningen bryr sig om säkerheten, det finns en tuff säkerhetspolicy och säkerhetsfrågor diskuteras hela tiden. Ändå finns det tillfällen då Jonny önskar att de ansvariga kunde prioritera om och lägga underhållsarbete vid andra tidpunkter.

Ett typiskt exempel är det jobb som Jonny och Jan förbereder med ångmaskinen. Veckan efter Sekotidningens besök ska sättare läggas ner på botten vid utloppet från en av turbinerna vid det gamla kraftverket. För att utföra jobbet måste luckorna på var- dera sidan av in- och utloppet fällas ner och vattnet föras bort.

När det är torrt ska personalen klättra 15 meter ner till botten av sugröret, som vattnets transportväg genom turbinen kallas.

– Jag har påtalat för ansvariga att årstiden är fel vald. Det är för kallt, isigt och halt. September oktober vore den perfekta tidpunkten, men då har planerarna lagt in andra jobb.

Överhuvudtaget styr den centrala planeringen alldeles för mycket, anser Jonny Olsson och Jan Söderström. Vattenfalls organisation är byråkratisk och det riskerar att gå ut över säkerhet och effektivitet i jobbet.

– Än har inget allvarligt hänt, men vi har haft tillbud. Ska det behövas en allvarlig olycka för att omprioriteringar ska ske?

– Tyvärr tog ångan slut lite tidigare än förväntat, säger Jonny Olsson, när han fyller på nytt vatten. Ångmaskinen tar en kubikmeter utan problem.

Den heta ångan skär genom isen som en varm kniv i smör, men det är ändå ett tids- ödande arbete. Kylan bakom kraftverket, dit solen aldrig når, är en hård motståndare.

– Det blir betydligt värre om slangen går av, säger Jonny Olsson och visar med en gest hur snabbt det kan gå.

Det är sammanlagt sju anställda som skö- ter underhållet av de sex aggregaten på Vat- tenfalls kraftstation i Älvkarleby söder om Gävle. De arbetar i huvudsak dagtid, men har även regelbundet veckolång beredskap, då de kan kallas ut dygnet runt. Beredska- pen ger en del lediga dagar.