Sonja Flaten vrider kroppen en aning och går med vänster axel framåt. Hon ska hämta en säck med smutsiga lakan och handdukar i andra änden av sovvagnen.

Sonja drar linnesäcken efter sig, lite snett mot fönstret. Nålfiltsmattan på golvet tar emot. Byltet fastnar i dörrar och prång.

Men Sonja Flaten strävar vidare, genom sovvagnar och liggvagnar. Alla linnesäckar ska samlas i ett godsutrymme näst längst bak i tåget.

Efter en stund är Sonja tillbaka. Hon tar en bunt rena lakan, går nu med höger axel vriden framåt och lägger nytt linne i de tömda kupéerna. Hon går samma runda en gång till, med påslakan, och ännu en med handdukar.

– Jag måste variera ställningen, det går inte att gå rak i ryggen genom korridoren på förstaklassvagnen, inte ens tomhänt, den är så smal, säger Sonja Flaten.

ArbetsförhållandenSonja och kollegan Lillian Lian städar sov- och liggvagnar på SJ:s nattåg 92 som kommit till slutstationen Östersund på morgonen. Städningen sker vid Duveds station, tio mil västerut. Dit tar sig Sonja och Lillian från andra sidan gränsen till Norge med tåg eller bil. Idag valde de tåget från Storlien.

Snön har lagt sig tillrätta över det lilla samhället Duved och det biter i kinderna när vinden tar i. Fjällen runt om är bara delvis vita och någon mil österut är det barmark. Landsvägen går strax utanför samhället.

Duved har kyrkan mitt i byn, är liksom Åre en välbesökt vinterort, kanske lite lugnare.

Den minimala tågstationen snyggades till och fick utsmyckning av lokalbefolkningen för ett par år sedan. Allt skedde under parollen ”Duved tycker om dig” och var en protest mot att stationen fått förfalla.

I november är det lågsäsong för skidåkning i Årefjällen och tåget har ”bara” fem vagnar. Senare i vinter blir tågen nästan tre gånger så långa, upp till 14 vagnar.

– Vi är två som städar det korta tåget, senare är vi nog fyra ordinarie, säger Sonja Flaten, plus några timanställda.

Det är förstaklassvagnen som har den väldigt smala korridoren. Bra för de passagerare som kan betala för lite bredare kupé och egen dusch. Mindre praktiskt för den som städar.

Övriga vagnar i tåget har lite mer korridorutrymme, men där är det istället fler bäddar och mer linne att ta hand om. Under en arbetsdag kan Sonja och Lillian fylla och släpa ett tjugotal säckar.

Ändå är linnet bara en del av arbetet. De två kollegerna ska dessutom plocka undan skräp och bära ut sopsäckar till en container framför stationshuset. Fylla på vatten, tvål och schampo i kupéer och duschrum. Dammsuga och torka golv och inredning. Göra rent duschrum och toaletter. Bädda nytt i sängarna, lägga fram handdukar. Byta destinationsskyltar på varje ytterdörr. Och felrapportera.

Sonja och Lillian Lian har arbetat länge med tågstädning. Lillian sedan 1984 med samma jobb: sov- och liggvagnar. Sonja har sammanlagt femton år i branschen, med olika typer av tåg.

Just nu är de anställda av Sodexo som vann SJ:s upphandling av nattågsstädning- en 2012 och då tog över verksamheten från ISS/Trafficare.

Lillian Lian har fyllt 65 år och går ner på halvtid i december. Hon är på väg att gå i pension och börjar trappa ner.

Lillian är tacksam för att hon och kollegerna, ”ett gäng gamla tanter”, fick gå med över till Sodexo.

För att Sonja Flaten ska bli helt nöjd behövs dock förbättringar av arbetsmiljön på tågen.

– Vi har fått ett jobb att städa tågen och det är vi tacksamma för, men när kollegerna kommer och säger till mig att det är tungt och jobbigt med linnesäckarna, måste jag ta tag i det som skyddsombud, säger Sonja.

Hennes främsta önskan är en, till synes enkel, åtgärd:

– Jag vill ha en kupé i varannan vagn där vi kan lägga säckarna med det smutsiga linnet. Idag måste vi släpa säckarna till ett enda godsutrymme i tåget, genom tunga dörrar och trånga passager, säger Sonja Flaten.

– Men det är tydligen ett omöjligt krav för Sodexo och SJ. Jag önskar att de kunde komma upp till oss och arbeta en dag så de får se hur vi har det, säger hon.

ArbetsförhållandenUnder många år städades nattågen i Storlien, ännu längre västerut, och då hade städarna hjälp av växlingspersonal som tog hand om linnet direkt vid varje vagn. Linnet fraktades sedan på lastbil till ett lokalt tvätteri.

Vid övergången till Sodexo försvann såväl växlingspersonal som det lokala tvätteriet. Idag fraktas smutstvätten tillbaka med tåget till Göteborg.

– Ingen verkar ha funderat över hur smutslinnet ska hanteras av oss som städar. Vi ska ta hand om det bara, säger Sonja Flaten.

Efter en skyddsrond för ett år sedan tog Seko upp problemet med de tunga linnesäckarna med Sodexo. Parterna kom, enligt facket, överens om att det skulle upplåtas ett utrymme i var tredje vagn för linnet.

Inget hände dock och Sekos regionala skyddsombud Roger Johansson valde i mars i år att gå till Arbetsmiljöverket för att få hjälp. Han lämnade in en begäran om åtgärder enligt arbetsmiljölagen. En så kallad 6:6 a).

Arbetsmiljöverket tog problemet på allvar, gjorde inspektion och kom fram till att ”det finns risker för belastningsrelaterade besvär i samband med hanteringen av använt sänglinne”. Sodexo lämnade in en handlingsplan som bland annat innefattade utbildning i ergonomi.

– Men där fanns ingenting om behovet av avlastningsplatser eller tekniska hjälpmedel, som var vårt krav, säger Roger Johansson. Arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket lägger istället hela ansvaret på individen. Personalen får gå ergonomiutbildning och ska lösa problemen själva.

Trots fackets kritik beslutade Arbetsmiljöverket att nöja sig med Sodexos handlingsplan. De åtgärder företaget föreslagit ska följas upp.

Seko överklagar inte beslutet. Däremot kommer facket att ta initiativ till skyddsronder på samtliga orter med samma typ av städning som just nu utförs i Duved.

Det finns problem med tunga lyft i bland annat Kiruna.

– Vi kommer att göra besök på alla orter där det finns den här typen av hantering. När vi har gjort det sätter vi oss ner med Sodexo för att ta ett helhetsgrepp och få en lösning på samtliga orter, säger Roger Johansson.

Bo Öberg är arbetsmiljöinspektör i Östersund. Han håller med Seko om att det sannolikt behövs tekniska hjälpmedel för att minska belastningen i samband med linnehanteringen på tågen.

Å andra sidan, säger han, lägger sig Arbetsmiljöverket inte i hur problem löses, så länge personalen är nöjd.

– Och personalen är nöjd, säger Anders Höglund, operativ driftschef vid Sodexo.

Han anser att problemen i Duved är lösta. Personalen har fått utbildning, de ska arbeta med lättare linnesäckar och det kommer kärror som linnet kan köras i, på perrongen.

Den extra tid som behövs kommer SJ att betala för.

Men Sonja Flaten är inte alls nöjd. Hon tycker inte att det blivit ett dugg bättre sedan hon först tog upp frågan om linnesäckarna. Kärrorna som Sodexo skaffat tar bara en säck i taget, säger hon. Det finns inte tid att köra dem fram och tillbaka i snön på perrongerna.

Sodexo säger till Sekotidningen att ni ska få mer tid för arbetet. Det är väl bra?

– Det tror jag inte på förrän jag ser det, säger Sonja.

Hennes sammanfattning av åtgärderna är att de är ”bullshit”. Det de säger är bara vackra ord.

Ergonomiutbildningen var bra – men oanvändbar i ett långt, trångt tåg. Sonja återkommer till att det bara finns en lösning om linnet fortsatt ska köras till Göteborg.

– Vi behöver någonstans att lägga det smutsiga linnet så att vi slipper dra det genom tåget. Så enkelt är det.