Nyordning med strul

Försvarets underhållsverksamhet gick in i ett nytt skede vid årsskiftet. Då flyttades 1 500 anställda över från Försvarsmakten till Försvarets materielverk (FMV). I ett nästa steg vill regeringen att delar av verksamheten ska privatiseras.

Omgörningen, som på militäriska heter Omdaning försvarslogistik, ska skapa en effektivare verksamhet och därigenom spara pengar, är det tänkt. Övergången berörde 1 500 personer, varav drygt 600 sekoiter, som nu fått en ny arbetsgivare.

Strax innan övergången besökte Sekotidningen garnisonen i Eksjö för att pejla läget inför arbetsgivarbytet. Då var känslorna blandade, försiktig optimism blandades med kritik för bristande information.

– Det är bara veckor kvar men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra 1 januari. Vi har inte fått någon information eller några direktiv för hur vi ska jobba, sa Stefan Yngvesson då.

Han är materialmottagare på markverkstaden. Han tillhör Fus, främre underhållsstöd, och är mycket kritisk till hur just den verksamheten hanteras. Nu, åtta månader senare är han inte mindre kritisk.

– Det blev värre än jag befarade. Fram till årsskiftet var vi fyra personer som delade på jobbet. Efter övergången blev jag ensam. Och jag har fortfarande inte fått någon ordentlig arbetsbeskrivning, säger Stefan Yngvesson nu.

Just hans avdelning, Fusen, har fått ta en del stryk på grund av att Försvarsmakten inte velat tappa all beställarkompetens. Därför var det bara Stefan som flyttades över. Dessutom är det röriga ansvarsförhållanden. Han är anställd av FMV, där också hans närmaste chef numera arbetar. Men den som är chef för hela Fusen arbetar för Försvarsmakten.

– Ja, jag har två hussar. Om jag vill ha flexledigt pratar jag med högsta chefen, som informerar min chef. Men semesterledigt lägger jag in i Prio (datasystem) och då kommer inte den informationen till högste chefen. Så det måste vara svårt att planera verksamheten här, säger Stefan Yngvesson.

Men det har blivit lite bättre och allt talar för att även några av hans arbetskamrater snart förs över till FMV. En av dem är Thomas Karlsson, som arbetar som kundmottagare.

– Det var jättekonstigt att de flyttade över en av fyra. Och det var väldigt mycket problem i början, när vi inte kunde hjälpa varandra som vi gjort tidigare. Vi kom inte in i FMV:s datasystem och Stefan kom inte in i vårt.

Thomas tjänst kommer snart att flyttas över till FMV. Något han tycker är bra, i alla fall eftersom Stefan redan flyttats över.

– Det blir nog bättre när vi inte är delade. Men om det sedan är Försvaret eller FMV som är arbetsgivare spelar nog inte så stor roll, tror Thomas Karlsson.

Ett stort problem, som ännu inte är löst, är reservdelshanteringen. Anledningen heter Prio, ett datasystem som försvaret hittills plöjt ned 3,5 miljarder kronor i utan att riktigt få det att fungera. Nu vill man ha en halv miljard till.

När reservdelshantering skulle inlemmas i systemet blev det så tokigt att det inte gick att göra några beställningar på ett halvår. Egentligen får man inte köpa reservdelar ”på stan”, men nöden har ingen lag. Annars skulle verksamheten legat helt nere. Nu börjar det fungera men det är fortfarande trögt.

– Jag la in två beställningar klockan åtta i morse, nu är hon tio och jag har fortfarande inte fått dem godkände. Så det är bara att vänta, säger Stefan Yngvesson.

Just reservdelsproblemen var den främsta anledningen till att hans närmaste chef Mats Osterling var positiv till att flytta över till FMV.

– Jag är väldigt positiv. Det har varit ett mycket tufft år och jag har lidit med grabbarna där ute på golvet när allt har strulat. Nu hoppas jag på mer fokus på kärnverksamheten och reservdelsförsörjningen, sa han när Sekotidningen besökte garnisonen i december.

Nu, snart nio månader senare, har han dämpat sin entusiasm:

– Jag hade mycket högre förväntningar och trodde att man skulle lösa reservdelsproblemen bättre. Det har gått alldeles för fort och man har tvingats backa på flera grejer. Men allt är inte nattsvart. I och med att fler anställda flyttas över tror han att det blir bättre.

– Jag ser ljuset i slutet av tunneln – hoppas bara att det inte är X 2000. Men vi har till exempel fått nyanställa och det är ju positivt, och reservdelshanteringen har blivit lite bättre i alla fall. Men det är många som har fått slita ont i den här processen.

I verkstaden arbetar Mattias Andersson som mekaniker och hela hans avdelning har flyttats över. Kanske är det därför han är mer nöjd med bytet av arbetsgivare.

– Jag tycker att det har blivit bättre. Rollerna har blivit tydligare med försvaret som beställare och vi som utförare. Det blir mer som en vanlig verkstad ute på stan, säger han.

Vissa saker är han dock mindre nöjd med. Bland annat märker han av FMV:s sparbeting på 95 miljoner kronor för 2013.

– Jo, det har blivit mer krav och det märks att man håller hårdare i pengarna.

Men även om Mattias Andersson är något så när nöjd för egen del har han full förståelse för dem som inte är det.

– Man måste ju en gång för alla reda ut vad folk ska göra, var de ska vara anställda och inte hålla på att riva i allt och flytta runt folk hela tiden.

Seko lokalt är mest bekymrat för steg två i omdaningen, privatiseringen. Nils-Göran Lidén är sektionsordförande och han ser en fara i att avtalen kan urholkas vid en eventuell övergång till det privata näringslivet.

– Ok, lönen kanske är lite högre men vi har många förmåner: 6–7 veckors semester, till viss del fri sjukvård, friskvård på arbetstid och så vidare. Om man blir av med det måste det kompenseras lönemässigt.

Även Seko centralt ser med viss oro på om man släpper delar av verksamheten till den fria marknaden.

– Vår åsikt är att vi ska ha kvar den statliga kontrollen. Då vet man vad man har och vad man får och slipper göra ständiga upphandlingar och skriva kontrakt för varje del, säger Lars Johansson, ombudsman på Seko.

Del ett, överflyttningen till FMV, ser han däremot som oproblematisk.

– Jag tror det är positivt att renodla verksamheten. Det kan vara en fördel med en civil myndighet som leder. Den militära organisationen kan vara lite ”klossig” och trög. Men som sagt, det är steg två som oroar.