När SJ försvann grundades Tågab – det var ett lyckat drag

Tågab är en förkortning av Tågåkerieti Bergslagen AB och har sedan starten haft sin bas i Kristinehamn. Det var när SJ bestämt sig för att lämna orten som Tågabs grundare Lars Yngström tog chansen.

Allt fanns på plats, det var bara att köra igång.

–Vi var en grupp SJ-anställda som ville rädda jobben och samtidigt satsa på något nytt, säger Lars Yngström som fortfarande leder verksamheten.

Nära till ledningen

Tågabs affärsidé har varit att samarbeta med de stora bolagen i branschen, inte att konkurrera, vilket har varit en lyckosam strategi. Företaget har vuxit och har både gods- och persontrafik samt flera verkstäder, som servar egna och andra bolags lok och vagnar. En del av lokverkstaden renoverar även riktigt gamla diesellok till kunder i Danmark och Norge.

Ett femtiotal lokförare, tjugotalet ombord- anställda och växlare delar arbetsmiljö med kontorschef, trafikchef, transportledare, fordonsledare, personalplanering och vd. 170 anställda totalt.

Birgitta Ågren är ombordanställd med erfarenhet från andra branscher och hon uppskattar mycket i det lilla företaget.

–Det är en platt organisation, och det är fantastiskt att ha så nära till ledningen. Vi är sedda, har en chef som jag känner bryr sig om oss som människor, säger hon.

–Sedan har vi problem på tågen med hot och våld. Där har vi en hel del att göra.

Alla sorters passagerare kan vara hotfulla… Det de har gemensamt är väl egoismen, det handlar om ”mig

Vi möts via videoverktyget Teams. Coronapandemin gör det svårare att samlas som vanligt och de anställda på Tågab har digitala möten när det dyker upp något som måste diskuteras. Och pratar med varandra gör man ofta. Inte minst om coronapandemins konsekvenser.

Oro för vad som händer sen

Ett par ombordare har sagts upp, två omskolar sig till växlare, resterande knappa tjugo personer är permitterade på 80 procent.

–Tack och lov att den möjligheten finns annars hade fler fått gå, säger Magnus Fröding, ombordare och skyddsombud.

Större delen av persontrafiken är inställd sedan i höstas, det går bara enstaka turer på söndagar mellan Falun och Göteborg. Tågab var tidigt ute med restriktioner för personalen för att minska smittorisken. Kiosken fick plexiglas och biljettvisering upphörde. Allt för att minimera personalens rörelser i tåget.

Just nu är oron större för hur det ska bli efter pandemin än risken för sjukdom.

Ombordpersonalen jobbar ensamma och de är oroliga för att hot och våld från resenärerna ska öka kraftigt när trafiken drar i gång igen som vanligt.

–Alla tågbolag oroas över hur det ska bli när vi återgår till att kontrollera biljetter ombord. Det är i nio fall av tio då hot och våld uppstår, säger Magnus Fröding.

–Det behövs nationella riskbedömningar för hela branschen.

Här är det ingen som tvingas till något. Vill man inte köra radiolok så behöver man inte

Krav som Seko som förbund fört fram i olika sammanhang är dubbelbemanning, visering vid påstigning och vakter. På Tågab finns inget av detta, ännu.

–Vi har inte larm eller kroppskamera heller, bara komradio och mobil, säger Magnus.

”Frihet under ansvar”

Han är noga med att inte peka ut någon särskild grupp som våldsam.

–Alla sorters passagerare kan vara hotfulla, ungdomar, äldre tanter som skriker om trängsel, högt uppsatta personer som inte tycker att de behöver betala – vet du inte vem jag är, kan de säga.

–Det de har gemensamt är väl egoismen, det handlar om ”mig”.

Hot och våld kan drabba lokförare också, men det är mindre vanligt. Förarnas största huvudvärk är schemaläggningen, som blivit beroende av godskundernas korta framförhållning.

Körningarna ändras med kort varsel och lokförarna måste hela tiden anpassa sig. Det enda som det inte rubbas på är de lediga dagarna, de är heliga.

En filosofi som Tågabs ledning drivs av är att personalen ska ha ”frihet under ansvar”.

–Här är det ingen som tvingas till något, säger Sekos klubbordförande Johan Selberg.

–Vill man till exempel inte köra radiolok så behöver man inte. Det får de som vill göra. Men även den som vill ha strikt arbetsledning får det.

Som facklig har han en bra relation med ledningen, som vill väl och, som sagt, har korta beslutsvägar och ger personalen stor frihet. Ibland kan Johan önska sig lite tydligare regler, men han märker också att många medlemmar gillar den gamla, lite lösare stilen.

Chefen är alltid tillgänglig och det är bara att gå in till honom så löser sig det mesta. Det gör att många trivs och att man vill stanna. Företaget har låg personalomsättning.

Jobbar åt SJ

Lokföraren PA Hedberg säger att schemat gör att han inte kan planera någonting de dagar han ska jobba, tiden bara försvinner, men att det inte bekommer honom ett dugg.

–Branschen ser ut som den gör.

Johan Selberg berättar att det är förändringar på gång i förarnas schema. Ledningen har tagit till sig att det behövs.

–Vi ska testa ett nytt schema framöver med åtminstone några fasta turer.

PA kör gods- och persontrafik, i Sverige och Norge, och trivs väldigt bra med det jobbet. För att få köra i Norge krävs utbildning. Det är främst signalsystemen som skiljer sig åt mellan länderna. Båda han och Johan, som kör en del godståg, tycker att det norska systemet är mer logiskt. Särskilt med färgerna på ljussignalerna. Inför en huvudsignal som betyder kör har Sverige en vit blink, i Norge är den grön.

–Lite mer begripligt, säger PA Hedberg.

Från början hade Tågab verkstäder för eget behov, men numer servar företaget även motorvagnar åt såväl SJ som Värmlandstrafiken.

Komplett järnvägsföretag

Jonas Axelsson är tågtekniker och arbetar i den så kallade Reginaverkstaden, där regionaltågen servas. Tågab har vunnit flera viktiga upphandlingar och har byggt ut i takt med det. 2012 byggdes två nya ”skepp”, som är järnvägska för vagnhallar.

–När vi startade persontrafik ökade det riktig mycket, säger Jonas.

Under samma period har den gamla lok-verkstaden tiodubblat sina anställda och inriktat en avdelning på att renovera gamla diesellok framför allt.

–Vi är bland de större verkstäderna i Sverige som renoverar lok. Såväl ellok som diesel. Ingen annan gör det, bara vi. säger arbetsledaren Jan Berg.

–Tanken är att de ska leva ytterligare tio femton år, men livslängden är egentligen den dubbla.

Tågabs framtid som ett litet men ”komplett järnvägsföretag” ser ljus ut, tycker Johan Selberg. Ledningen byts sakta ut och tekniken förändras.

–Jag hoppas att de nya cheferna lyssnar på medarbetarna, på samma sätt som tidigare. Samtidigt som vi behöver en balans mellan nytt och gammalt, säger Johan Selberg.