Och kollegerna i verkstan verkar hålla med. Tågteknikerna i Boxholm är ett litet och sammansvetsat gäng, de känner varandra väl, arbetar tätt tillsammans i tre skiftteam. Ibland träffas de för gemensamma trivselaktiviteter eller fackliga möten.

-Julbord och sommarfest är det varje år, säger Jörgen Liebgott. Alltid trevligt.

Särskilt nöjd är Jörgen med att Alstom fick ett långt kontrakt med Östgötatrafiken för underhållet av Östgötapendeln. Tio år plus fyra års option. Det ger extra trygghet, tycker Jörgen.

-Allt blir nytt vid en övergång. Det är mycket att lära sig och det tar ett tag att sätta sin i rutiner och arbetssätt. Därför är det bra att ha samma arbetsgivare en längre tid.

-Vi får exempelvis mer utbildning nu eftersom det lönar sig för arbetsgivaren att satsa på lång sikt, säger Jörgen Liebgott.

Boxholmsdepån, som byggdes 2014, ligger i skogen vid Södra stambanan, någon kilo- meter utanför samhället. Den är modern och sannolikt en av landets minsta depåer med två spår, ett mindre lager, kontor och tvätthall.

Minsta och bästa verkstan, säger personalen med glimten i ögat, men med ett stor nypa allvar. Den intima miljön ökar trivseln. Storleken gör samtidigt att allt som behöver göras på tågen inte går att fixa här. Större förebyggande underhåll, som görs efter en respektive två miljoner körda kilometer, görs istället på Alstoms verkstad i Motala.

Depåchefen i Boxholm, Banafsheh Madani, berättar att sådant större underhåll handlas upp separat av Östgötatrafiken, och att Alstom lägger anbud inför varje sådan insats. 2018 är det dags för åtta av de senast inköpta pendeltågen i Östergötland.

– Vid den typen av arbete står tågen stilla i verkstan minst en vecka och det behövs mer spårkapacitet än vi har i Boxholm. Då är det en fördel att vi har Motala verkstad så nära.

Alstom har tillverkat Östgötapendelns tåg och därför är det bra om Alstom även tar hand om underhållet, säger Banafsheh Madani.

Hon är ställföreträdande depåchef och var inte med vid verksamhetsövergången från Mantena 2014, men har ingen annan åsikt än tidigare chefer. Det ska vara en levande dialog med personal och fack.

– Allt går att lösa, säger hon.

Sekos lokalombudsman Rolf Sjöstrand, som fram till nu skött förhandlingarna för depån, bekräftar att relationen är öppen och inriktad på att lösa de problem som uppstår.

– Hittills har det fungerat mycket bra, vi vill båda samverka, säger han.

All personal på verkstan är Sekomedlemmar, och de har tillsammans beslutat att bilda en egen lokal facklig organisation. Tågteknikern Marcus Lövgren är blivande sektionsordförande med tidigare facklig erfarenhet från IF Metall.

– Jag har jobbat på Toyota och där fanns en hel del facklig ungdomsverksamhet som jag deltog i. Det var kul.

Marcus tycker också att relationen mellan facket och ledningen i Boxholm fungerar bra. Han håller också med Rolf Sjöstrand om att övergången mellan Mantena och Alstom gick smidigt.

Vilket inte alltid är fallet vid så kallad verksamhetsövergång. När fack och arbetsgivare ska komma överens om nytt lokalt avtal, med den nya arbetsgivaren, riskerar personalen alltid försämringar. Upphandlingar av nya kontrakt är alltid ett orosmoment.

Men i Boxholm gick allt bra och smidigt. Nästan till allas förvåning.

Verkstan låg bra till lönemässigt, med en snittlön på 29 000–30 000 kr/mån för teknikerna. Det var aldrig tal om att Alstom, som är ett franskt multinationellt företag, skulle förändra löner och villkor.

– Det mesta är som det var tidigare. Lönerna är kvar, vi lägger fortfarande våra scheman själva. Vi har treskift och arbetar natt var tredje vecka. Företaget vill nog helst ha bort nattarbetet, de har rätt i att det inte är hälsosamt, men vi tror att det behövs för att klara allt jobbet. Och än så länge är det kvar, säger Marcus Lövgren.

Enda skillnaden mot Mantenatiden är bemanningen. Det ska vara fyra tekniker på varje skift, men i ett team är det bara tre. Det gör verksamheten mer sårbar. Och det blir svårare att ta ut fridagar och andra ledigheter.

– Vi jobbar med frågan, säger Rolf och Marcus. Det kommer att lösa sig.

När Sekotidningen är på plats är ett av pendeltågen inne för översyn och underhåll. Marcus kollar bromsar, Mattias Gustafsson, teamkollega till Marcus Lövgren och Jörgen Liebgott, tvättar och putsar huvudbrytarna på tågets tak. Han använder Vim och silikon.

– Det är de två som glänser, svarar han, och pekar ut huvudbrytarna.

I Boxholm är takarbetet smidigt eftersom det löper en hög brygga längs hela tåget. Strömmen måste förstås kopplas bort innan teknikerna kan klättra upp.

– Ingen vill ha 16 000 volt genom kroppen. Då blir det inget kvar, säger Marcus.

Verkstan i Boxholm gör löpande underhåll och reparerar det tågpersonalen felanmält. Och det som de själva upptäcker. Trasiga dörrar, fotsteg och toaletter är vanligast. Det mesta finns att hämta på lagret.

På Sveriges ”minsta och bästa verkstad” är det nära till allt. Även till chefen. Hon har dubbla civilingenjörsutbildningar, från Iran respektive Växjö, och trivs i Boxholm.

Banahfseh Madani är något av en pionjär som kvinnlig depåchef.

Blir det fler tjejer i verkstan också?

– Varför inte, säger hon, om vi hittar några som är intresserade av att utbilda sig så är de mer än välkomna. Det är svårt, men det kommer att ske.