I oktober förra året omkom en signal- vakt under ett vägarbete i Skåne. Enligt arbetsmiljöåklagare Lars Magnusson var den omkomne inte tillräckligt uppmärksam på trafiken, och olyckan var framme. Det blir ingen förundersökning om brott.

Arbetsmiljöverket utreder dock vidare.

Vägarbetare är hårt drabbade av olyckor. De senaste åren har det varit ett till två döds- fall per år. Hundratals trafikolyckor med personskador inträffar varje år vid vägarbeten och det har ökat kraftigt. Mellan 2003 och 2011 ökade antalet olyckor från 215 till 326.

Mest utsatta vid vägarbeten är signalvak- terna, eller flaggvakter som de också kallas. Det är signalvakterna som står främst och ska försöka leda trafiken förbi platsen.

Hur många som skadas på jobbet finns det inga säkra uppgifter om.

Gruppen göms under yrkeskoden ”övrig säkerhetspersonal” hos Arbetsmiljöverket, vilket gör den svår att urskilja.

En sökning som Arbetsmiljöverket gjort på Sekotidningens uppdrag visar att det åren 2010–2015 endast inkommit 12 arbetsskadeanmälningar i gruppen, varav fem med sjukfrånvaro.

– Min slutsats är att de antingen inte drabbas av fler olyckor eller att de inte är så bra på att anmäla sina arbetsskador, säger statistiker Kjell Blom på Arbetsmiljöverket.

Erica Segernäs arbetar som signalvakt åt Skanska under sommarsäsongen. Just nu är hon personlig assistent. Hon tror att det är en betydande underrapportering om arbets- skador och tillbud.

– Det här jobbet är mycket tufft. Vi utsätts för många incidenter och risker. Skyltningen är tung att arbeta med och skapar stressiga situationer.

– Ändå tror jag inte det rapporteras så mycket, det finns möjligen en syn att det är små bagateller som inte ska anmälas, säger hon.

Andra som Sekotidningen talat med tror att osäkra anställningsförhållanden, med daglöneri och tillfälliga anställningar, gör att rädslan för att anmäla blir stor.

Erica Segernäs tycker för sin del att bilisterna är det värsta i jobbet som signalvakt.

– Vi får ta emot många hot, de kan säga saker som att ”du har inte här att göra”, de säger att de vill mörda oss, en del kliver ur sin bil och hotar oss, säger att de vill slå oss. Folk kör om bilköerna och lotsbilarna, de tar ingen hänsyn alls.

Alla vill ha bra vägar, säger hon, men ingen vill att vi ska vara där och fixa dem.

Bilisternas framfart och allt mer aggressiva beteende är något som hela branschen vittnar om, även arbetsgivarna.

– Det är en tidsfråga innan fler vägarbetare omkommer, säger Mikael Högberg, huvud- skyddsombud för Seko på Svevia.

Det händer incidenter hela tiden, säger en signalvakt som vill lämna branschen. Hen vill inte framträda med namn. Hen pekar på att långa arbetspass, de kan vara 10–12 timmar i sträck, utan paus ökar risken för olyckor.

– Det gör att man blir ”hjärndöd”, uppfattar inte det som händer runtomkring och det kan uppstå farliga situationer.

Långa arbetspass beror ofta på att det saknas avbytare, vilket i sin tur handlar om pengar.

Fackliga företrädare och flera signalvakter som Sekotidningen talat med lyfter fram att många företag i branschen inte sköter sig, det vill säga de betalar inte ut rätt löner, bryter mot arbetstidsregler, köper dålig utrustning och har ”urusla” anställningsvillkor.

En enkätundersökning som Seko gjort bland de cirka 200 medlemmarna i bran- schen ger vid handen att villkoren är ännu sämre än facket trott.

Detta trots att flertalet företag har kollektivavtal. Seko har flera pågående tvister om bland annat förrättningstillägg.

–Om asfaltläggarna ska ha betalt, ska väl flaggvakterna också ha det? Det finns väldigt stora brister i branschen och en hel del mindre seriösa företag. Det drabbar företag som vill göra rätt för sig, säger Ola Brossberg, ombudsman på Seko.

Han får delvis medhåll av Peter Stridsberg, regionchef på Ramudden, en av de större arbetsgivarna. Ramudden är medlem i en ny branschorganisation, SBSV, som några företag startat för ökad säkerhet på väg.

– Det behövs krafttag för att lyfta vakternas situation. Om man ska göra helt rätt, följa alla avtal och regler blir det dyrare för byggherren och entreprenören, men jag vet att det är nödvändigt, säger han.

Han anser att yrkets status måste höjas genom att villkoren förbättras, det gäller såväl löner som anställningsformer.

– Det finns regler även för det, men de följs inte alltid.

Ramudden har tecknat ett lokalt avtal med Seko som ger signalvakterna säsongs- anställning med fast månadslön mellan maj och november.

– Det är i alla fall ett första steg, men de behövs mycket mer.

När det gäller säkerhet och arbetsmiljö efterlyser Peter Stridsberg framför allt mer resurser till Arbetsmiljöverket. Och ett större intresse från myndigheten.

– Det finns tydliga regler om hur jobbet ska gå till. Problemet är efterlevnaden. Om det var fler kontroller med krav på viten skulle vi komma en bra bit på väg. Då skulle det kosta för den som bryter mot reglerna, inte bara för den som gör rätt.

Seko har sedan ett år tillbaka en särskild insats för att förbättra villkoren för signal- vakterna. Dels genom att organisera fler medlemmar, dels genom att granska företa- gen och ställa krav på att de ska teckna och följa kollektivavtal och andra regler.