Det är tidig morgon i Trelleborg. Sol, men lite kyla i luften och Marie-Louise fryser en aning.
– Jag tog en alldeles för tunn tröja. Ändå har jag börjat vänja mig vid utearbetet, säger hon. För ett år sedan, när jag var ny, frös jag hela tiden.

Hon har parkerat bilen vid förskolan på Bolstervagnsvägen och plockar ihop sin tygkasse med protokollblad och informationsbroschyrer.
Föräldrar och barn kommer släntrande över parkeringen. Grinden till gården slår igen.

Men Marie-Louise Larsson, kallad Lisen, ska inte gå in på förskolan. Hennes mål är istället trädgården, förskolans parkliknande gård där Per Sjöholm och Robin Lindgren arbetar med trädgårdsunderhåll.
Per och Robin är säsongsanställda på företaget Park och vatten, som i år fått kommunens uppdrag att sköta skolors, förskolors och äldreboendens trädgårdar.

Och det är ett fint uppdrag. Förskolan Dalajär har en imponerande gård, stora bokträd, böljande gräsmattor och en allé av höga lövträd. Samt alla nödvändiga lekytor. Per går med stångsågen som han ska använda för att beskära en av de stora bokarna.
Marie-Louise Larsson frågar om han skyddar sig själv när grenarna faller ner.

– Jag kan inte stå rakt under så det är ingen risk, säger Per och demonstrerar.

Den vassa sågen ser nästan ut som en lie och Marie-Louise noterar att Per Sjöholm vet hur han ska sköta den. De småpratar en stund om jobbet, trädgården, vädret och säsongsarbetets särskilda villkor.
Bakom en liten kulle röjer Robin Lindgren med en trimmer. Det bullrar rejält, Robin har hörselkåpor.
Marie-Louise presenterar sig och berättar att Seko sedan ett år tillbaka har sex fast anställda regionala skyddsombud. Hon säger att hon är ett av dem och att hon vakar över Skåne och Blekinge.
Robin nickar. Han visste att hon skulle komma idag och tycker att det känns bra att få besök på jobbet. Just nu har han inget arbetsmiljöproblem. Inte Per heller.
Marie-Louise ställer frågor om riskbedömning, arbetsmiljöplan, om de har en bod att vila i, om de har vibrationshandskar till sina verktyg och maskiner. Hon frågar också om de känner till riskerna med maskinerna de använder.

– Ni bör också variera era arbetsuppgifter, säger Marie-Louise.
Jo, allt det där fungerar bra, blir svaret.
Hon fyller i det standardiserade protokollet och Per Sjöholm får skriva under.
– Det här skickar jag vidare till arbetsgivaren också, säger hon och ger de båda medlemmarna varsin t-shirt med väg- och banlogga.
Det är bara medlemmar som får den.

Besöket är över och solen står högre på himlen. Det har blivit lite varmare. Marie- Louise Larsson sätter sig i bilen och är snart på väg till nästa arbetsplats. Också det en förskolegård. Också där en medlem som får en t-shirt.

 

Ronny Davidsson klipper gräs och de små barnen i Månssonska villan håller sig i andra änden av gården. Medan Marie-Louise pratar med Ronny närmar sig de små nyfiket för att titta på besöket och den stora gräsklipparen.

Marie-Louise plockar fram protokollet och prickar av svaren från Ronny. Han skriver under och det är dags för en t-shirt.

Precis som Per och Robin lyfter Ronny fram en skillnad mellan trädgårdsjobbet på skolor och förskolor, och andra liknande jobb.
– Vi måste hålla koll på barnen också hela tiden. Om de är ute när vi arbetar är det både vår arbetsmiljö och deras, säger Per. Vi har
en bra dialog med personalen och ser oss om hela tiden. Men barn är nyfikna. Vi kan inte släppa det.

Ronny:
– Jag ser mig ständigt omkring. Det kan vara tomt framför och bakom, men på ett par sekunder kan det stå en liten parvel där. Maskinerna är effektiva och farliga. En olycka händer så lätt.

– Min roll är att göra anställda och arbetsgivare uppmärksamma på riskerna. Se till att de arbetar systematiskt och säkert, säger Marie- Louise. Det här är ytterligare en aspekt som arbetsgivarna måste ta med i sitt riskarbete.

Vi lämnar Månssonska villan och far vidare.
Marie-Louise är glad:
– Det är så kul att komma ut på arbetsplatserna. Jag blir väl mottagen överallt.

Innan hon började på Seko arbetade hon i livsmedelsindustrin i Malmö.
– Jag var på Pågens i 25 år. Även där var jag regionalt skyddsombud för Livs, men inte på heltid. Det här är annorlunda. Jag ville passa på och göra något nytt.

Den här septembertorsdagen när Sekotidningen får hänga med ska Marie-Louise besöka flera arbetsplatser och höra hur personalen har det.

Arbetsgivarna vet att hon kommer och hittills har ingen sagt nej. Kanske det beror på Lisens lågmälda ton. Hon sår ett frö och lyckas ofta påverka.
Det kan gå till som det gjorde på Stenstavsvägen där företaget Mini-entreprenad lägger ner fiber på uppdrag av Empower. Marie-Louise till arbetsledaren på plats:
– Om vi kunde komma ut på ett möte på företaget så att personalen kan utse ett skyddsombud? Det hade inte varit fel. Ni är ju många
anställda nu.
Svaret kom snabbt:
– Jo, det finns ett möte en gång i månaden. Då kan ni få komma.

Marie-Louise har redan tidigare informerat företaget om det systematiska arbetsmiljöarbetet och har sett en positiv utveckling. Nu vill hon ta nästa steg och träffa alla anställda.

– Du är välkommen.

Regionala skyddsombud

* Sekos regionala skyddsombud har bland annat följande arbetsuppgifter: * Aktivera arbetstagare och arbetsgivare för att få igång lokalt arbetsmiljöarbete på arbetsstället. * Verka för att arbetsgivaren bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete. * Bedriva regelrätt skyddsverksamhet inom sitt skyddsområde, i detta ingår även rehabiliterings- och anpassningsarbete samt att delta vid upphandling av företagshälsovård. * Verka för att det utses lokala skyddsombud. * Stödja lokala skyddsombud så de får den arbetsmiljöutbildning och den tid som behövs för sitt uppdrag. * Återföra kunskaper och erfarenheter från arbetsplatserna till förbundet.