Johanna har ett hästjobb i kungens hovstall

Hovstallet förbereder sig på en högtidlig audiens. Om en vecka ska de nya utländska ambassadörerna lämna över sina kreditivbrev, ett godkännande av deras uppdrag i Sverige, till kung Carl XVI Gustaf.

Det är inte normalt för hästarna att gå i stan. De är flyktdjur som helst vill springa iväg

Hovstallets uppgift är att föra ambassadörerna i kung Karl XV:s paradkupéer från utrikesdepartementet till Kungliga slottet, dragen av ett fyrspann.

– Vi tar en ambassadör åt gången, säger Johanna Scheynius, arbetsledare för stallpersonalen.

”Kan bli rädda”

I dag ska Johanna och kavaljerskusken Sofia Alvsommar ut med häst och vagn till Kungliga slottet och sedan till Djurgården. De är båda klädda i traditionsenliga 1800-tals- rockar.

Den nya hästen Cremant har varit till slottet som ridhäst flera gånger. Nu ska han dit med vagn för första gången.

Hovstallets byggnader på Väpnargatan på Östermalm, bara ett stenkast från Dramaten, stod färdiga 1894.

Klappret från hovarna ljuder högt. I kontrast till räddningstjänstens tjutande sirener på Strandvägen känns hovarnas ljud malplacerat.

Sirenerna skrämmer inte Cremant. Han behåller lugnet. Vad som får honom att reagera är i stället en vattenpöl på vägen. Även vid slottet hoppar han till när ett förband går högvakt och ropar giv vakt.

– Det är inte normalt för hästarna att gå i stan. De är flyktdjur som helst vill springa iväg. Därför är det viktigt att de regelbundet tränas att vara i den miljön, säger Johanna Scheynius.

Jobbet vid hovstallet är inte riskfritt. Olyckor sker ibland. Sofia Alvsommar var med om att en vagn välte när stången mellan hästarna slogs sönder av en av hästarna.

– Det gick bra, men det är sådana saker som kan hända. Vi försöker hela tiden att riskbedöma när vi är ute, söka av omgivningen för att se vad som försiggår. Även om våra hästar är vältränade och utvalda, så är de levande djur och kan bli rädda, särskilt de nya.

När vi anställer går vi väldigt mycket på personlighet. Man ska funka i grupp. Men det är också bra om vi alla inte tycker lika, för annars skulle verksamheten inte gå framåt

Det tar ungefär fem år att bli en fullärd kavaljerskusk: köra par- och fyrspann.

– Det är väldigt sällan det händer något. Men du måste ha varit med om alla möjliga situationer för att veta hur du ska agera.

Ett av de riskfyllda momenten är när hästarna ska sättas vid vagn. Då kommer de från stallet och är orastade och kan ha svårt att stå still.

– Därför är vi alltid två personer när vi gör det. Vi har ett väldigt tydligt system och rutiner för hur vi gör allt. Det är viktigt, säger Johanna.

Själv har hon för några år sedan ramlat av en häst på Slottsbacken. Då fick hon fraktur på två tänder och axeln skadades.

Åtta personer jobbar i hovstallets stallavdelning och några av dem bor på området. Det är ett speciellt yrke och något som inte passar alla, berättar Johanna.

– Man måste ha minst tre års högskoleutbildning. Jag älskar det här yrket och det blir lite av ens liv. När vi anställer går vi väldigt mycket på personlighet. Man ska funka i grupp. Men det är också bra om vi alla inte tycker lika, för annars skulle verksamheten inte gå framåt.

”Väldigt ensidigt”

Flera förbättringar i arbetsmiljön har gjorts sedan Johanna Scheynius anställdes 2006. 400 kilo höbalar brukade de baxa in med rep, utan hjälp från någon anordning. Nu är det fixat.

Ändå tär jobbet i stallet på kroppen:

– Vi lyfter tunga hästselar. Hur man mockar boxarna är väldigt ensidigt. Jag går hos en kiropraktor en gång i veckan och ser till att träna.

Nyligen har Johanna klivit in i hovets arbetsmiljökommitté som Seko- representant. Hon har förhoppningar om att förbättra arbetsmiljön ytterligare.

– Det är ett nytt uppdrag jag ser fram emot, säger hon.