Johanna är en av Sekos allra nyaste medlemmar

Till Tommy Karlsson, ansvarig för butikerna i Sekos nationella Teliaklubb, säger Johanna att det känns som om hon blivit vuxen.

Hon har träffat Tommy förut och han har försiktigt försökt påverka henne att gå med i Seko, många gånger. Men det är Sekos medlemsorganisatör Christoffer Söderlund som skriver in Johanna. Eller rättare, det gör hon själv, på Christoffers Ipad.

Christoffer är en av fem organisatörer i hela landet som ska dra in nya medlemmar till Seko telekom. Målet är 500 nya medlemmar i hela landet, och är en del av Sekos projekt 80 000. Den här dagen är han i Stockholm för att träffa butikspersonal på Telia.

Sekotidningen äter lunch tillsammans med Tommy Karlsson, Johanna Lindell och hennes kollega Adam Wolf nära Telias butik på Kungsgatan i centrala Stockholm, av många utsedd till flaggskeppet bland Telias butiker. Här organiserar Seko ungefär hälften av de anställda så det finns en stor potential att få fler medlemmar. Och arbetet pågår.

Johanna Lindell har fått frågan förut, men tackat nej. Hon har inte känt sig redo. Hon säger att det främst berott på okunskap.

– Jag har inte känt till vad facket gör, jag vet att det är en organisation som är på de anställdas sida. Jag har dock aldrig hamnat i en situation där jag behövt hjälp.

Vad var det som avgjorde nu?

– Jag tänker: varför inte? Det finns ingen anledning att stå utanför. Det kostar 50 kronor per månad de första sex månaderna. Det är värt att testa.

Innan Johanna tar steget har hon och Christoffer ett samtal där hon ställer frågor om facket och Seko. Christoffer bekräftar Johannas bild av fackets uppdrag. Och lägger till att det är medlemmarnas som ska bestämma det.

–Vi blir starkare om vi är många på en arbetsplats, säger han.

Johanna frågar om Telia har ett kollektivavtal, och Christoffer svarar ja.

”Facket är som en förälder”

Frågestunden fortsätter och utvecklas till en genomgång av hur Seko är organiserat, vem som bestämmer, vad kollektivavtal är och vad facket kan göra för sina medlemmar.

Adam Wolf ger sig in i samtalet och ger exempel på hur han fått stöd.

–Jag fick fast tjänst tack vare Seko, och när jag skadade mig på fotbollen fick jag en summa av fritidsförsäkringen, säger han.

Adam ser facket som en trygghet.

– Det är som att bråka med sina syskon och gå till en förälder för att få stöd. Du kan ha gjort fel, och måste stå för det, men det finns någon som ändå är på din sida.

– Om ni vill, säger Christoffer till Adam och Johanna, kan ni välja ett kontaktombud i butiken.

Han nickar mot Tommy som också sitter med under lunchen.

– Då får ni en länk till klubben. En sak Johanna Lindell undrat över är om hon förbinder sig till något genom sitt medlemskap.

– Ja, säger Christoffer, att strejka när förbundet varslar om det. Johanna undrar om det finns bindningstid eller uppsägningstid?

–Nej, säger Christoffer, det har vi inte.

Tommy Karlsson vill att Seko ska bygga sitt varumärke genom att vara medlemsnära. Finnas till hands, helst personligen. Just den direkta kontakten avgjorde för Issa Mohammed och Mojtaba Nouri, säljare i Teliabutiken på Kungsgatan. Båda säger att de har Seko att tacka för att de har fast jobb.

– Det är självklart för mig att vara medlem i facket, även om jag gick över till Seko lite sent, borde ha gjort det tidigare, säger Issa. Det säger jag till alla. Det är värt vad det kostar.

Mojtaba Nouri har använt möjligheten att ta ett medlemslån och brukar nämna det för nya kolleger.

Medlemsnära är ett nyckelord när det handlar om medlems- värvning och organisering inom Seko. En het dag i mitten av maj dyker begreppet upp igen. Den här gången vid en grill i Kristianstad.

Grillen står utanför Eltels kontor nära stadens lägsta punkt, tre meter under havsnivån. På grillen ligger korv och till den finns alla tänkbara tillbehör, plus dryck och småkakorMat som dragplåster går lika bra i Stockholm som i Skåne.

Det är Jonny Andersson, Sekos ordförande i nationella Eltelklubben, som bjuder, och det dröjer inte länge förrän det släntrar ner folk på brandtrappan från Eltels kontor. De har fått veta i förväg att Seko ska komma, men kände också doften genom de öppna fönstren.

Seko hoppas att besöket ska så ett frö bland personalen. Så att de byter från Unionen till Seko. Eltel i Kristianstad har 20 anställda, varav sex är Sekomedlemmar.

Teknikerna är medlemmar, tror Filip Åkesson, Didrik Grahn och Dag Carlsson, som själva både är medlemmar och just tekniker.

– Det är vårt fack, säger de. De på kontoret är nog medlemmar i Unionen.

Ett fack för teknikerna

Vilket stämmer bra, visar det sig när Sekotidningen frågar runt bland korvätarna. Både projekteldaren Fredrik Wikström och produktionsplanerare Cim Geiverz har valt tjänstemannafacket.

Byta till Seko?

– Nja, inte som det ser ut nu, säger de.

Filip, Didrik och Dag är också nöjda med sitt val. De är trygga med Seko och uppskattar att få besök. Korv är bra lockbete, tror de.

– Biobiljetter kan också funka, säger Filip. Det är en bra grej.

De minglar runt grillen som Jonny Andersson sköter med den äran. Han har med sig grillen från Växjö, där han är stationerad. Han och Sekos organisatör i södra Sverige, Johan Bendtzen, är försiktigt positiva. Det är första besöket i Kristianstad på länge och kanske ger det resultat. Men det förutsätter att Seko kommer tillbaka, fler gånger.

– Målet i dag är att synas. Kanske få över någon från Unionen som medlemsvärvar hårt på företaget. De ringer våra medlemmar för att få över dem, säger Johan.

Johan är, liksom Christoffer Söderlund, anställd i Sekos projekt 80 000 och ska hjälpa bransch telekom att rekrytera 500 nya medlemmar. Johan tror inte att målen 80 000 och 500 på telekom är nåbara inom utsatt tid.

–Vi vet inte ens om det finns så många potentiella medlemmar att värva. Vi kan inte sno alla från Unionen. För att klara det behöver vi tydligare mål. Handels, där jag är medlem, har tuffare krav på sina organisatörer. Jag tror det är en bra väg att gå.

Ett par dagar efter besöket hör Johan av sig.

– Jag har värvat en tjej på Eltel. Hon gick över från Unionen.