Vid klockan åtta på morgonen har Annelie Dahlberg varit igång i tre timmar och städat flera rastplatser.
– Det är bra att vara ute tidigt medan alla i husvagnar och husbilar sover, för sedan blir det kö till toaletterna, säger Annelie
Dahlberg.
Hon befinner sig på Idehultet som är den första rastplatsen norrut efter Ölandsbron. Ett par har stannat för att sova där i sin lastbil under natten och tar sitt morgonkaffe under ett ståbord med tak. Annelie Dahlberg hjälper kvinnan som har en fråga om vattnet
på toaletten.
– Det är första stoppet efter bron och den här rastplatsen är välbesökt, säger Annelie Dahlberg. Platserna är viktiga för dem som kör långt. Man måste stanna och ta paus. Alla turister
är glada och trevliga. Jag får många frågor om vägbeskrivningar och ge restaurangtips.
Annelie är 52 år och började arbeta som inhoppare på helger en sommar för 15 år sedan, och blev kvar på heltid. I tolv år var hon
anställd av NCC. Sedan tre år tillbaka är hon Peab-anställd.
– Det är ett fritt arbete under ansvar. Jag vet vad jag ska göra.

För Annelie Dahlberg innebär det heltidsjobb att hålla 15 rastplatser i ordning. Hon städar toaletter och plockar skräp, lagar det som är trasigt och byter skyltar.
Dagen efter midsommar är det extra stökigt.
– Då är det massor av burkar, flaskor och grillar överallt. Jag vet knappt var jag ska börja.
På sommaren när det är högsäsong för turismen på Öland är bemanningen förstärkt med ytterligare två personer, men resten av
året är det Annelie Dahlberg som själv ansvarar för skötseln av rastplatserna.
Hon kör uppåt 30 mil på en arbetsdag längs ön. För att slippa den värsta turisttrafiken tar hon alternativa vägar.

Annelie arbetar hela sommaren utan att ta semester, eftersom hon vill att rastplatserna är fina när turisterna kommer.
– Det är ”mina” rastplatser. Jag är klar vid tvåtiden så jag har ändå hela eftermiddagen ledig när det är fint väder.
Hennes recept för att hålla platserna i ordning är att vara noggrann.
– Jag försöker hålla så rent som möjligt, och plockar fimpar och allt som ligger slängt.
Håller man det fint är det ingen som vill börja skräpa ned, men är det redan skräpigt känner  nog folk att de kan kasta lite till.
31 oktober stänger en del mindre rastplatser.
Under vintern har hon bara sex öppna rastplatser att arbeta med. Plogbilen röjer undan snö på platserna, men framför toalettdörrarna bildas snöhögar som Annelie
Dahlberg får skyffla undan.

Även om det är lugnare i trafiken på vintern kan hon i stället
få lägga tid på att köra försiktigt när det är ölandsfåk, ett snöoväder med hårda vindar.
Det händer också att hon får ta sig loss om hon kört fast med bilen i en snödriva.
– På vintern börjar jag jobba lite senare, vid åtta på morgonen, annars är det kolsvart ute.
Framåt våren är det dags att olja alla sittgrupper,
runt 100 stycken.
– På våren är folk ute så fort det är fint väder. Ibland hinner jag inte mer än doppa penseln i burken förrän det dyker upp besökare
som vill sitta och fika vid sittplatserna. Jag har inte alltid hunnit olja in alla möbler inför sommaren men jag får ta lite då och då.
Varje dag innebär i stort sett samma arbetsuppgifter.
– Det är ett evighetsjobb och man kan tycka att det aldrig tar slut, men när jag träffar folk och får positiva reaktioner är det roligt.
Under åren har hon varit med om att många dumpar sopor längs vägen, vilket innebär merarbete för Annelie Dahlberg.
– När det tidigare fanns större sopkärl vid platserna var problemet också större. Sedan fick vi vanliga soptunnor och de var jämt
överfulla. Det var inte kul. Därefter sattes det dit papperskorgar. Det var också värre innan de öppnade återvinningsstationer. Då kunde folk ha utrensningar hemma och lämna allt möjligt på rastplatserna, som en soffa eller en tv. Det är bättre nu.

Det händer fortfarande att besökare slänger mer än bara servetter, pappersmuggar eller annat fikaskräp.
– Nu, med alla husbilar som är som rullande hem, slängs soppåsar. Jag har sagt till turister som slängt sopor och det har hänt att de blivit arga och hotfulla. En gång var det ett
yngre par som slängde flera soppåsar på en rastplats och jag sa till dem att det var förbjudet.

De blev jättesura och åkte därifrån men sedan ringde de min chef och frågade och han sa att de kunde få böter. Då vände de och
kom tillbaka, plockade med sig soppåsarna och bad om ursäkt.
Hon minns en tidig morgon när hon kom till en rastplats och upptäckte en stor hög med bananer.
– Jag funderade om jag var uppe för tidigt, hade jobbat för mycket, hallucinerade och såg fel, men någon hade faktiskt lämnat en massa bananer. Jag skulle verkligen vilja
veta varför.

Tidigare arbetade Annelie Dahlberg med andra städjobb och på fabrik men trivs bättre nu. Längs arbetsrutten ser hon både hav och Ölands stora alvar.
– Jag älskar mitt jobb. Visst är det jobbigt vissa dagar när klockan ringer vid fyra, jag är trött och har tennisarmbåge. Då är det inte kul, men det är bara att gå upp. Att jag trivs beror mycket på att jag får vara ute, jag får frisk luft, sol, regn, snö och blåst. Att se solen gå upp över alvaret ger energi. Har jag kört runt i fåken och
är genomisad är det ändå en charm att komma hem och värma sig, säger Annelie Dahlberg.