Robert Wiklund tar emot asylsökande i ett gråkallt Sundsvall

Den grå minibussen kör så nära perrongen som möjligt för att männen som kommit med tåget söderifrån inte ska behöva bära sin packning så långt.

Robert Wiklund och Thomas Berglund från Migrationsverket tar i hand och säger ”Hello, welcome to Sundsvall”.

Tre asylsökande män från olika delar av världen landar i ett gråkallt Medelpad. De har varit i Sverige en kort tid innan de fick sitt bo- ende här. Med sig har de väskor och sängkläder som Migrationsverket ger alla nyanlända.

Vi packar in oss i bussen och kör mot cent- rum. Thomas Berglund guidar, saktar in bus- sen och pekar ut biblioteket Kulturmagasinet.

– Här kan ni boka en timme gratis internet, säger han till männen i baksätet, som av säkerhetsskäl måste vara anonyma i Seko- tidningen.

Lite längre fram finns Migrationsverkets reception, öppen varje dag mellan 9 och 15.

Minibussen kör vidare mot två olika bostadsområden. Enligt Migrationsverkets regler ska ensamstående bo två i varje rum i de lägenheter som myndigheten hyr. Var och en får bokstavligen tränga ihop sig med andra i samma situation.

Bostadsrummen är små och enkelt möblerade. Här finns bara det allra nödvändigaste, säng, stol, byrå och låsbart skåp. Varje nyanländ får även ett startkit med köksutrustning.

Lägenheterna är slitna, det var länge sedan de renoverades. På ett ställe hänger en brevlåda löst.

Robert Wiklund och Thomas Berglund arbetar i boendeteamet på Migrationsverket i Sundsvall. Teamet är ett av fyra på mottagningsenheten.

Enheten hanterar bland annat ekonomiskt bistånd till de asylsökande. På kontoret finns även en tillståndsenhet som exempelvis utfärdar uppehållstillstånd och främlingspass. Asylprövningen sker på andra orter. Boendeteamets uppdrag är att ställa i ordning boenden och ta emot asylsökande som kommer med tåg eller buss från transitenheten i Gävle.

Teamet ska visa lägenheter och ge såväl muntlig som skriftlig information, den senare på den asylsökandes språk.

Det åligger enheten att ständigt leta efter nya bostäder åt de asylsökande och se till att bostäderna har acceptabel standard. Lediga platser rapporteras in i ett särskilt data- system, platserna bokas därefter av transitenheten i Gävle.

Thomas Berglund och Robert Wiklund och deras kolleger besöker boendena regelbundet. Ibland får de rycka in och mildra konflikter som uppstår.

– Vi har ett oerhört roligt jobb, omväxlande och lärorikt, säger Thomas Berglund, som fram till för ett år sedan arbetade i fastighetsbranschen.

Han kan den ”andra sidans knep” och försöker förhindra alltför dyra avtal.

Robert Wiklund började på Migrationsverket 2002, tog en paus ett par år i mitten av 2000-talet, och återvände 2007.

– Det bevisar väl att jag trivs, säger han.

Samtidigt kan han sakna delar av jobbet som det såg ut för tio år sedan. Då fanns det rester kvar av det gamla arbetssättet när personalen kunde ägna mer tid med de asylsökande. Det hände att Robert åkte skidor och gick på badhus tillsammans med de sökande.

I dag ska asylsökande klara sig på egen hand medan de väntar på besked och samhället överlåter på frivilligorganisationer att organisera fritidsaktiviteter.

Robert Wiklund tycker att det är på gott och ont.

– Vi besöker boendena om vi har ett ärende, men aldrig för att göra något tillsammans med de sökande.

Han håller med om att människor som kommer hit är kompetenta att klara sig själva. Å andra sidan tror han att det emellanåt kan vara svårt i en ny miljö.

Antalet asylsökande till Sverige har ökat i år på grund av kriget i Syrien och i deras fall blir det oftast beslut om tillfälligt uppehållstillstånd. Andra kan få vänta mycket länge.

När beslut fattats ska de som får stanna överföras till arbetsförmedlingen, övriga lämna landet.

Migrationsverket får ofta hård kritik för sina avslagsbeslut som uppfattas som grymma och omänskliga. Den kritiken rinner lätt av personalen.

– Det är svårt att känna igen sig. De flesta som uttalar sig vet inte hur det egentligen förhåller sig i ett ärende och vi har ju krav på sekretess. Vi vet att vi gör ett seriöst jobb, säger Robert Wiklund.

Hittills i år har det höjda antalet asylsökande gjort att behovet av sängplatser ökat med cirka 500 i Sundsvall. Migrationsverket har fått hyra in sig i allt från stugbyar till vandrarhem och nedlagda anstalter. Näst i tur står kommunerna i Jämtland.

Hur många och vilken typ av boenden som behövs går inte att förutse.

– Vi vet inte. De som behöver bostad om tre veckor har ännu inte kommit till Sverige, säger Camilla Isaksson, teamledare för utredningsteamet.

När den grå minibussen till sist stannar vid ett av de hyreshus som är målet för dagen visar en av de asylsökande sitt betalkort och säger att det är tomt. Han kan inte köpa mat.

När han får veta att pengar finns på kontot från och med nästa dag stoppar han ner kortet i fickan. Utan kommentar.

De dagpengar han fått tidigare av Migrationsverket är slut, men syftet är att de ska räcka till mat på resan till Sundsvall.

Enligt Migrationsverket har dagersättning-en till asylsökande legat stilla sedan början av 90-talet. 1994 sänktes dagersättningen från 91 kronor till 71 kronor för ensamstå- ende och sedan dess har ersättningen legat stilla. 71 kronor är för lite, tycker personalen på boendeteamet i Sundsvall.

– Jag tycker att regeringen borde se över ersättningen, säger Robert Wiklund.