Katarina Fahleson, Oskar Nordmark och Tommy Pettersson är maskinmästare på Fittjaverket i södra Stockholm, en lite udda titel, påpekar Katarina Fahleson.

– Det är en titel till sjöss egentligen, men som vi använder här. På andra ställen skulle vi nog kallas driftstekniker, säger hon.

Hur som helst är de 3 av 140 personer som ser till att stockholmare i de södra delarna har det varmt inomhus. Fittjaverket är ett av fem fjärrvärmeverk som ägs av Söderenergi, som värmer de södra delarna av Stockholm, Södertälje, Huddinge och Botkyrka.

Just här eldar man bara när det behövs extra värme, som när det är extra kallt eller när något annat fjärrvärmeverk ligger nere.

När Sekotidningen är på besök eldas det i den ena av två pannor, den för träpulver och biooljan tallbeck.

– När tempen är under nollan utomhus drar vi igång här, säger Katarina Fahleson, och för ett lock åt sidan så vi kan kika in genom ett litet fönster.

– Därinne är det omkring 1 000 grader, säger Oskar Nordmark.

Pannan är välisolerad, för det är inte speciellt varmt utanför. Annat är det när vi tagit hissen upp till panntoppen, där det är närmare 40 grader varmt och såväl reporter som fotograf börjar svettas i sina vinterjackor.

Men Oskar Nordmark tycker att det är ganska svalt jämfört med hans förra arbetsplats.

– Det var ett större värmeverk, och där kunde det på sommaren bli uppåt 70 grader på vissa ställen i pannhuset.

I det dagliga arbetet handlar det mycket om ronderingar, att kolla att allt fungerar som det ska, läsa av mätare, byta filter och så vidare. Lättare reparationer och fix ordnar de med själva, men om det är större jobb tas mekaniker in för att göra reparationer.

Ronderingar ska även ske på ett antal pumpstationer som ska inspekteras med jämna mellanrum.

– Då kollar vi temperatur och tryck och att det inte läcker någonstans, säger Oskar Nordmark.

Plötsligt ringer det i Katarina Fahlesons telefon och vi får avbryta rundvandringen. Oskar Nordmark och Tommy Pettersson måste åka till pumpstationen i Rönninge för att återställa den efter en reparation av ett läckage.

– En packning hade gått sönder så det sprutade ut 98-gradigt vatten här. Det fick ju svalna lite innan vi pumpade ut det. Men nu är det fixat så vi ska dra igång stationen igen, säger Tommy Pettersson.

På golvet är det fortfarande ganska blött efter läckan. Oskar och Tommy klafsar runt i vattenpölar medan de fyller upp pumpsystemet med vatten. Det sker lite försiktigt för att kontrollera att den lagade packningen håller.

– Vi fyller upp med returvatten som inte är så varmt, bara runt 40 grader, om det skulle spruta någonstans, säger Oskar Nordmark.

Sedan förklarar de hur systemet är byggt. I Igelstaverket i Södertälje värms vatten upp till drygt 100 grader och skickas iväg i det som kallas framledningen. Vartefter vattnet färdas ut till hus och företag tappar det i tryck och värme. För att få upp trycket finns pumpstationer, som den i Rönninge, som ger vattnet ny fart, och för att få upp värmen eldas det i till exempel Fittjaverket. Sedan går vattnet tillbaka, i returledningen, till Igelstaverket där det hela börjar om igen.

– Allt är beroende av vartannat. Stänger vi ner här måste det kompenseras på annat håll. Vi har en effektgaranti, att leverera en viss mängd värme till Stockholm. Det är flera bolag som levererar i samma system och alla samarbetar, så om någon måste stänga ner på ett ställe kan någon annan dra på, på ett annat. Alla abonnenter ska ha sin värme, säger Tommy Pettersson.

– Det är därför det är så viktigt med det förebyggande arbetet, att alla delar i systemet fungerar som de ska, tillägger han.

När pumpstationen börjar bli fylld ringer de efter en elektriker som ska komma och dra igång maskineriet igen.

– Av säkerhetsskäl kopplas allt ur i ställverket så att ingen ska råka komma åt på-knappen när man håller på och reparerar. Så nu behövs en elektriker för att koppla på strömmen igen, säger Oskar Nordmark.

– Ja, det får inte vara något tryck i systemet när man ska lossa på saker, förklarar Tommy Pettersson.

Sekotidningen stannar emellertid inte och väntar på elektrikern tillsammans med Oskar och Tommy, utan åker tillbaka till Fittjaverket för att fortsätta rundturen med Katarina Fahleson.

Hon tar oss med till nedersta våningen i Fittjaverket, där det löper rör och ledningar kors och tvärs i taket, på väggarna och ibland rakt ut i rummet.

– Jo, det är väldigt mycket rör. Det är hetvatten i en del, ånga i andra och bioolja i några. Man lär sig efterhand vad som är vad, säger Katarina Fahleson, men tillägger sedan:

– Fast ibland är det lite svårt, då får man kolla på ritningen för att se vad det är för rör.

Vi går ut genom en dörr, över en gårdsplan och in i en annan byggnad. På dörren finns varningsskyltar med texten ”Explosiv atmosfär”. Där inne mals träpellets ner i stora kvarnar, till pulver som ska eldas. Katarina Fahleson förklarar att träpulvret är så finfördelat, att om det uppstår en läcka kan det gå illa.

– Om det är så mycket pulver i luften att man inte kan se en lysande lampa på två meters håll säger man att det finns explosionsrisk. Då kan det räcka att man tappar ett verktyg och att det slår upp en gnista så kan luften explodera.

Katarina Fahleson har jobbat på Söderenergi i snart tre år, efter att ha gjort sin praktik på företaget när hon gick värmeteknikerutbildningen. Tidigare jobbade hon som socialarbetare, men ville göra något nytt.

– Jag behövde ett arbete som var mer fysiskt och konkret. På fritiden är jag väldigt engagerad i volontärarbete som påminner mycket om socionomjobbet, så det blev lite för likt. Då kände jag att jag vill göra något annat på jobbet.

Hon är även vice huvudskyddsombud på arbetsplatsen, och vi pratar lite om riskerna med höga temperaturer, högt tryck och höga höjder.

– Vi har ändå varit förskonade från större olyckor. Men det är klart att man måste tänka på hur man öppnar en ventil till exempel, så man inte får en massa het ånga över sig.

De gånger det hänt olyckor har det handlat om konsulter som varit inne och gjort jobb.

– Där finns problem, de hamnar ofta mellan stolarna. Sedan byts konsulterna ut hela tiden, så det kan vara svårt med säkerhetsinformation och sådant, säger Katarina Fahleson.

Men på det stora hela tycker hon att arbetsmiljöarbetet flyter på bra och att arbetsgivaren är med på noterna.

När det börjar bli dags att runda av besöket har Oskar Nordmark och Tommy Pettersson ännu inte kommit tillbaka från pumpstationen. Men vi får hoppas att de fick igång pumpen igen. Med tanke på att hela Sverige strax efter vårt besök har drabbats av såväl rysskyla som köldsmocka och is-chock behöver vi all tänkbar värme.