Flygflottiljen F7 lever upp när försvaret rustar

Ett lugn ligger över Skaraborgs flygflottilj, F7, i Såtenäs, som ligger vid södra delen av Vänern. Men det lugna skenet bedrar. Överallt pågår olika aktiviteter. Jas 39 Gripen flyger ovanför och skär igenom alla andra ljud.

Och en bit från två hangarer testkörs transportflygplanet TP 84 Hercules, som varit inne på flygverkstaden. Dånet från motorn ligger som ett dovt bakgrundsljud.

– De kan testköras i fyra timmar. Det är väldigt viktigt att kolla motorerna. Planen bromsar med dem, så det är viktigt att de drar jämnt, säger Torbjörn Larsson, som jobbar vid transportflyget.

Försvarets Herculesplan

Det är här på F7 som tillsyn och underhåll av strids- och transportflygplan görs. Här finns Jasplan och försvarets samtliga Hercules. Det finns över 800 anställda på flottiljen, runt 200 av dem är civila.

Torbjörn Larsson tar oss in till en hangar från 1940-talet – det var då flottiljen grundades. Här står ett Herculesplan som Erling Svensson, tekniker på försvarets flygverkstäder och fackligt aktiv för Seko, genomför en tillsyn på. Han letar efter sprickor.

– Den måste ha flugit många timmar innan en sådan här åtgärd görs. Just den här får flyga ett tag till. Vi hittar inget, säger han.

Erling Svensson vill visa Jas 39-verkstaden. Här jobbar 57 personer. En av dem är flygteknikern Simon Björlenstam som är flygplansansvarig och arbetsleder en grupp på uppemot sex personer vid tillsyn och underhåll. Vid sjutiden börjar deras arbetsdag med ett morgonmöte där de går igenom en så kallad tillsynspärm – det finns en för varje plan.

80 000 komponenter

Ett arbete kan ta allt ifrån fem till tio veckor. Ibland strippas hela maskinen, för att sedan byggas upp igen. Det finns ungefär 80 000 komponenter – varje nit och skruv inräknad.

– Vi har en deadline när allt ska vara klart. Men om det tagit 2 000 timmar eller 900 beror på vilken typ av tillsyn och hur mycket extra arbete det är. Bara maskinen är komplett i tid så är allt bra, säger han.

Simon Björlenstam jobbade tidigare på den numera nedlagda flygverkstaden F17 i Kallinge. När beslutet att lägga ner verksamheten togs av FMV 2013 väcktes skarp kritik från anställda, politiker och facket. Tanken var att spara miljoner, och att tillsyn och underhåll av Jas Gripen skulle läggas över på flygflottiljen i Såtenäs och Luleå.

– Det var en dålig investering, säger Erling Svensson.

Snabbt generationsskifte

Han berättar att när Kallinge bommade igen 2015 blev trycket på anställda i Såtenäs högt. Verkstaden var tvungen att nyanställa. Samtidigt valde flera av de äldre teknikerna med lång erfarenhet att gå i pension.

– De tröttnade på den nya rutinen och att behöva nyutbilda de unga. Vi har förlorat kompetens och hamnat i en väldig prekär sits. Det har blivit ett betydligt snabbare generationsskifte än vad man räknat med, säger Erling Svensson och fortsätter:

– Det tar ungefär två år att få behörighet och ytterligare fyra till sex år för att få bra erfarenhet av att jobba på Jas Gripen. Den som flyger vill nog ha den tryggheten.

Vi går vidare och träffar på Anders Engel, som är en av de äldre flygteknikerna som stannat kvar. De senaste åren har han arbetat vid specialverkstadsenheten, där man har hand om stolar, huvar och motorer, bland annat.

– Jag börjar närma mig pension och här kan man jobba lite för sig själv i stället för med 25-åringarna där ute i stora verkstaden.

Lägger på blixtledare

Just i dag gör han ett underhållsarbete på en Jas Gripenhuv. Han ska bland annat byta ut krutet som gör att huven öppnar sig om piloten behöver skjuta ut sig. Ett sådant byte görs vart femte år.

– Jag ska också lägga på blixtledare, som ligger som en vajer i ett plasthölje. Om blixten slår ner i huven leds energin ut i ramen så att krutet inte tänds, säger han.

Anders Engel har jobbat inom Försvarsmakten i 35 år. Först tio år vid Flygflottiljen i Karlsborg, därefter på F7. Han har upplevt många nedläggningar inom försvarsmakten.

– När jag började inom flygvapnet hade vi tio flygflottiljer, tjugo divisioner och 300–400 flygplan. I dag har vi tre flottiljer, sex divisioner och cirka 100 plan. Det har hänt en del.

”Nu skjuts och smäller det och vi har värnpliktiga.”

Men situationen i Sveriges närområde har förändrats på senare år. Det finns ett ökat militärt hot och en orolig omvärld ställer nya krav på landets försvarsförmåga. Därför blev bland annat F7 återigen ett krigsförband 2016 – efter att ha varit en utbildningsorganisation under drygt tio år. Flottiljen har ett ansvar att utbilda svenska piloter, men även utländska från länder som har köpt Jas Gripen.

– En av våra uppgifter är även att lära utländska tekniker att underhålla planen, säger Anders Engel.
Han beskriver tiden när F7 inte var ett krigsförband som lite deppig.

– Efter alla nedläggningar och besparingar har utvecklingen vänt. Nu är vi ett spetsigt krigsförband igen, samtidigt som vi ska utbilda och lära folk. Det känns roligt. Nu skjuts och smäller det och vi har värnpliktiga. Det är lite liv och rörelse igen.

Underskott på tekniker

Att flottiljen har blivit ett krigsförband innebär också att personalbehovet ökat – och att det är underskott på flygtekniker, berättar Erling Svensson.

En annan stor förändring är den nya organisationen som trädde i kraft vid årsskiftet, som innebär att runt 2 000 anställda på FMV ingår i Försvarsmakten igen. Det rör sig om personer som jobbar inom förråd, service och verkstäder. Målet är att öka den operativa förmågan och skapa ett starkare försvar.

Därmed ställs också nya säkerhetskrav och fysiska baskrav på FMV:s personal.

– Vi har numera tre timmars friskvård per vecka. Men vi kommer förmodligen laga flygmaskiner även om det skulle bli krig. Då kanske det är andra som får springa och skjuta, säger Erling Svensson.