År 1976 kom Lag om styrelserepresentation för privatanställda (LSA), som ger de anställda rätt till två ledamöter i bolagsstyrelsen om företaget har mer än 25 anställda. Syftet är att ge de anställda insyn och inflytande.

– Lagen kom till för att stötta upp MBL eftersom man såg att arbetsgivaren alltid låg steget före. Med LSA kom löntagarna in i själva beslutsprocessen, säger Hans-Erik ”Simon” Andersson som håller utbildningar på LO:s folkhögskola Runö, för löntagarrepresentanterna.

Men det finns en stor skillnad mellan LSA och MBL. Som representant i bolagets styrelse ska man ha företagets och aktieägarnas bästa för ögonen. Om det innebär att man måste göra omfattande uppsägningar kan man behöva ge sitt stöd till detta. När det sedan gäller övertalighetsförhandlingar och liknande enligt MBL, är det fackmedlemmarna bästa som ska tillvaratas.

– Som styrelserepresentant är man medpart, medan man i en MBL-situation är motpart till arbetsgivaren, säger ”Simon” Andersson.

simonandersson

Det är mycket att tänka på som representant i en bolagsstyrelse. Därför ordnar LO utbildningar på Runö, tre kurser om vardera en vecka. Fram till 2006 stod staten för utbildningskostnaderna. Men när så alliansen vann valet drog man in utbildningspengen – cirka tio miljoner kronor årligen – och överlät på fack och arbetsgivare att fixa det hela själva. Något inte alla arbetsgivare är så intresserade av, med följd att allt färre utbildas.

Förr var det omkring 500 varje år, nu är det omkring 100 som går utbildningen på Runö.

– Det är synd, för det är samhällsekonomiskt lönsamt att utbilda de här människorna, säger ”Simon” Andersson. Man får en högre kvalitet på styrelsearbetet vilket gör företagen mer lönsamma. Så de tio miljoner kronor staten betalade var en liten, men väl investerad summa.

Just utbildningsbiten är det Sandra Lindström saknar mest. Hon sitter i bolagsstyrelsen för A-train, som kör Arlanda Express.

– Vi fick en halvdag med företagsjuristen där han gick igenom ansvarsbiten och sådana frågor. Men jag skulle verkligen vilja ha utbildning i min roll som arbetstagarrepresentant. Som det är nu vet jag ju inte riktigt om jag sköter uppdraget korrekt, säger hon.

Arbetsgivaren vill inte betala LO-utbildningen, men låter henne gå om finansiering löses på annat sätt. Hon tycker att det är bra att de anställda sitter med i styrelsen, framför allt för ökad insyn. Inflytandet är det lite sämre med.

– Oftast är besluten mycket väl förberedda när de ska tas i styrelsen, säger Sandra Lindström. Och det har ju skett utan att vi fått vara med. Vi sitter med på själva styrelsemötena men så träffas de andra på middagar och liknande som vi inte är inbjudna till.

I själva styrelserummet tycker hon dock att hon och hennes två kolleger behandlas likvärdigt med de andra ledamöterna. Och de har alltid möjlighet att säga stopp om det är något de anser att de behöver mer information om.

Hon tycker också att övriga styrelsen lyssnar och tar till sig av deras synpunkter. Deras perspektiv, inifrån själva verksamheten, tillför en viktig dimension till styrelsens arbete.

– Det är många gånger vi har svar på hur saker funkar, som inte till exempel vd vet. Men jag blev också förvånad över hur mycket ägarna faktiskt intresserade sig för verksamheten. Jag tänkte väl lite att de bara brydde sig om att tjäna pengar men de visar ett väldigt intresse för säkerheten och varför saker sker på det sätt de gör.

Hittills har företaget varit förskonat från nedskärningar, man har tvärtom expanderat. Så Sandra Lindström har aldrig hamnat i någon situation där hon behövt ta nedskärningsbeslut i styrelsen. Däremot har det hänt att vissa beslut har belagts med tystnadsplikt.

– Men det är oftast när det handlar om projekt som vi tycker är bra, men att de inte vill att det ska komma ut i förväg. Men skulle det vara något som är problematiskt så är vi ju två från Seko som sitter i styrelsen så vi kan ju alltid diskutera sakerna så man inte behöver sitta ensam och ta jobbiga beslut.

Ronny Ekwall sitter på Sekomandat i Vattenfalls bolagsstyrelse sedan 1998. För hans del har utbildningen aldrig varit något problem. Dels började han på den tiden då staten stod för utbildningskostnaden, dels knusslar inte Vattenfall med utbildningspengarna.

– Det är aldrig några problem. Anser vi att vi behöver gå en utbildning så betalar de. De inser ju att det gynnar företaget, säger han.

En annan skillnad jämfört med Sandra Lundströms situation är att styrelsearbetet i Vattenfall präglats av betydligt mer turbulens. Vi ett tillfälle, 2009, gick det så långt att Seko plockade bort sina representanter från styrelsen eftersom man saknade förtroende för dåvarande vd, Lars G Josefsson. Men man har även tvingats till nedskärningar.

– Ibland går inte allt som man vill, säger Ronny Ekwall. Eftersom energibranschen inte är pojken med guldbyxorna längre måste vi ha förståelse för att det skärs ned. Sedan gäller det ju att göra det bästa av situationen.

131002_0612

Med erfarenheten inifrån verksamheten har löntagarrepresentanterna en fördel framför de externa ledamöterna.

– Det var en extern som blev förbannad: ”Fan, det är orättvist, du kan ju hela Vattenfall”, sa han. Och så är det ju, när vi kommer ner på mutter och skruv kan vi förklara vad konsekvenserna blir av olika beslut och det kan ju inte de.

Och Ronny Ekwall tycker att de övriga ledamöterna lyssnar, även om han inte känner att de är helt likställda på alla sätt.

– Jag har en känsla av att de externa ledamöterna har extramöten och telefonsamtal som vi inte är med på. Mycket är uppgjort när det kommer till styrelsen. Vi kan ju säga nej och då tas det tillbaka för att beredas ytterligare.

Själv sitter han inte i Sekos förhandlingsorganisation, men har tät kontakt med den styrelsen, som har en rådgivande funktion för honom.

– Vi tycker det är bra att separera uppdragen. Ordförande i förhandlingsorganisationen kan ju på ett annat sätt gå ut och göra kritiska uttalanden i media.

Men balansgången mellan ägarnas kontra medlemmarnas bästa kan vara svår. Att sitta i bolagsstyrelsen gör att man, om man inte passar sig, allt för lätt tar till sig av arbetsgivarens perspektiv. Det anser Kurt Junesjö, pensionerad jurist från LO-TCO rättsskydd, numera författare och debattör, som arbetat med arbetsrätt sedan 60-talet.

– Det är en bra lagstiftning men den kräver ett mycket medvetet fack. Först och främst när man utser den som ska sitta i bolagsstyrelsen. Det krävs också en enorm medvetenhet hos den som får uppgiften, säger Kurt Junesjö.

junesjo

Han anser att det kan bli problem då styrelseposten innebär att man ska se till bolagets, det vill säga ägarnas, intresse till skillnad från facket i övrigt som ska se till medlemmarnas intresse.

– Man måste inse att man har en oavvislig plikt att rapportera till sin klubbstyrelse. Ofta agerar de fackliga styrelserepresentanterna som en avskild kropp och inte i samverkan med facket i övrigt, säger Kurt Junesjö.

Många gånger sitter styrelserepresentanten också i klubbstyrelsen och har då dubbla roller. Däri ligger en fara, anser han.

– Risken är att man i allt för hög grad tillgodogör sig arbetsgivarens argument i bolagsstyrelsen som man sedan får med sig in i en övertalighetsförhandling till exempel.

Enligt hans åsikt är det bättre att separera rollerna.

– Har man en mycket medveten representant som ovillkorligen återrapporterar allt till sin klubbstyrelse så fungerar det ju bra.