Som så många andra verkstäder är Mantenas underhållsdepå i Hagalund välordnad. SJ:s tåg X 55 och X 40 står prydligt parkerade under tak för att felsökning och reparation ska gå så smidigt som möjligt.

– Det bästa i jobbet är att det är så olika mo- ment, säger Henrik Göransson, tågtekniker. Att felsöka, kanske hitta en skadad kabel, kontakt eller komponent som går att reparera, det är hantverket. Att bara byta en massa komponenter är förstås också roligt, men det är inte lika mycket utmaning över det.

Henrik, Tomas Westerlund och Håkan Wennström arbetar sida vid sida den här måndagen efter midsommar. De är tre av totalt fem i arbetslaget. De arbetar dagtid, 06–17, sju dagar i sträck under sommaren.

– Vi jobbar sju dagar och är lediga lika många mellan juni och mitten av augusti för att få ihop allas sommarsemester, säger Tomas, som är Sekoombud på arbetsplatsen.

tomas

Nattskiftet går på klockan 21 och har då sina timmar framför sig. Även de jobbar sju dagar och är lediga sju.

Mantena tog över underhåll och service av X 55 (kallad SJ 3 000 i trafik) från Bombardier i mars i år. Bombardier har tillverkat vagntypen och hade underhållskontraktet den första perioden. Som Sekotidningen tidigare berättat innebar övergången en del försämringar för personalen, tillägget för nattarbete sänktes med flera tusen kronor i månaden. Sekos avtal är sämre än IF Metalls när det gäller ersättning för nattarbete.

– Så är det, säger Henrik och Tomas. Det var inte mycket att välja på. Bombardier har förlorat flera andra kontrakt så det kändes naturligt för oss att gå över till Mantena.

Håkan Wennström är en i gänget, men bara tillfälligt. Han är inhyrd från Swedtrac, tekniker till yrket och med lång erfarenhet av branschen. Håkan inledde sin bana i Hagalund 1983, som på den tiden hade stora säkerhetsbrister.

– Det var så mycket alkohol, det hände tillbud hela tiden. Jag fattar inte hur folk kunde arbeta. Allt sådant är borta sedan länge och jobben har blivit mycket säkrare. Dessutom hjälper företagen den som har alkoholproblem, säger han.

I augusti börjar åtta–tio nyanställda tekniker och då (kanske) Håkans kontrakt löper ut.

– Jag vet inte hur länge jag stannar, men jag tror inte de ska ha så många konsulter inne framöver.

Håkan är trygg på jobbet och vet att säkerheten står högt i kurs i verkstaden. Det märks inte minst när teknikerna ska utföra ett arbete på en av vagnarnas tak.

t

Håkan och Tomas samarbetar och en särskild procedur vidtar. Samma varje gång. Den går kortfattat ut på att den som arbetar på taket har med sig den nyckel som kontrollerar hur den strömförande skenan (16 000 volt) ovanför tåget rör sig.

När skenan styrts bort från tåget kan ingen annan föra den tillbaka. Nyckeln är hos den som arbetar på taket och det finns ingen reservnyckel.

– Om jag glömmer den i fickan när jag åker hem, kan ingen göra något på taket, eller få ut/in tåget, säger Tomas. Systemet är låst och jag kan känna mig helt trygg.

För att arbeta på taket måste teknikerna också ha kroppssele på sig och utbildning för detta.

För tåget 3349, som står inne i depån den här förmiddagen, finns en lista över fel som ska åtgärdas. Luftflödesfelet som fixades på taket är ett av många, och förhoppningsvis hjälper ett filterbyte den här gången.

Samtliga åtgärder ska rapporteras i ett särskilt dataprogram. Så detaljerat som möjligt, påminner produktionsledaren Robert Sköld när han slår sig ner vid fikabordet och ska ”tala allvar” med gänget.

henrik

De som varit med länge i branschen, som Tomas, Henrik och Håkan, säger att administration blivit en allt större del av jobbet. Det handlar om att dels kolla av listorna på rapporterade fel, dels rapportera hur felen åtgärdats, hur lång tid det tagit och om fler åtgärder är nödvändiga.

– Det är mycket arbetstid som går åt till att rapportera, kanske runt 30 procent, funderar Håkan.

Många här gillar dock att jobbet är så varierat. Det är utvecklande att göra allt från att skruva, som de säger, till att administrera. Men ibland räcker det inte med att läsa på listan med felrapporter.

– Om SJ:s ombordpersonal skrivit en rapport om att tåget skakar kan vi behöva åka med för att identifiera vad det är de menar, säger Tomas. Vi försöker känna det personalen känt.

De vanligaste felen, tror teknikerna, är elektriska. Det är känsliga instrument i tågen.

I övrigt är det löpande underhåll och reparationer. Hjulbyten, byten av motorer och boggies är tunga jobb.

– Fronten på vagnarna skadas oftast av viltolyckor. SJ 3 000 kör mycket i norra Sverige och vi har en hel del viltskador, säger To- mas. Det är bra att tågen är sanerade innan de kommer till oss.

Det finns ingen given karriärväg till jobbet som tågtekniker. Alla har sin personliga historia, och mycket handlar om lusten att skruva och se till att vagnarna kan rulla igen.

h

Ali Bakhteyari började som eltekniker på Bombardier och tillverkade strömriktare. Tomas Westerlund hade jobbat som flygmotormekaniker när han började arbeta med tåg, och han har lärt sig det mesta genom att gå bredvid och lära av andra, mer erfarna. Henrik Göransson började med en tågteknikerkurs och internutbildning på Bombardier.

– Den här arbetsplatsen är som en variant av en bilverkstad, säger Tomas. Genom att vi gör underhållsarbete och har service på tågen.

Andra likheter med en bilverkstad är att teknikerna tar betalt per timme för att åtgärda fel och laga det som är trasigt. I teknikernas jobb ingår också att leta efter fel som ännu inte är rapporterade.

– Vi räknar in all tid. Om vi ska byta en glödlampa på X55 måste den in i depån, då vi måste ta ner en stor frontlucka, det går inte att göra på bangården, säger Tomas. Det tar förstås tid.

Men SJ är mycket duktiga på att skriva kontrakt, säger gänget runt fikabordet. Mantena får betalt för det jobb som görs. Om teknikerna är utan uppdrag några timmar betalar inte SJ för den tiden. Den kostnaden får Mantena ta.

Kontraktet är som kortast på 3 år. Det är rullande tills någon av parterna säger upp avtalet.

hagalund

Konkurrens finns med flera aktörer på ban- gården – norra Europas största med minst 50 spår – och här samsas flera underhållsbolag: Mantena, Bombardier, Stadler, Knorr (Swedtrac) och Euromaint.

– Just nu står det Mantena på våra tröjor, säger en av killarna.