Hon har alltid sökt sig till böcker, ord och sammanhang där skrivandet får ta plats. Hon tror att det kanske kan spåras tillbaka till tv-programmet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

– Det har alltid varit
självklart för mig att
skriva. Det är genom
att formulera mig i text
som jag förstår världen.
Det är som att utforska världen utanför sin egen
kropp. Det blir som ett tankeexperiment, som är svårt att göra klart i huvudet, det måste jag skriva, säger hon.

Brevbärare

Sedan två år arbetar Anna Arvidsdotter som brevbärare, ett yrke hon tycker är utmärkt för den som skriver. Det finns tid och möjlighet att lyssna på ljudböcker och det finns tid att tänka.

– Jag får det sociala med mina kolleger i sorteringen och sedan när jag är ute på turen kan jag leva i mitt eget huvud. Mitt yrke kräver inte att jag är konstant social och leende för någon annans skull, och det uppskattar jag, säger hon.

Anna skriver ofta verklighetsnära och hennes lyrik handlar om vardagen som brevbärare, men också om händelser i dagens samhälle. ”Jag ser sällan kärlekshandlingar” skriver hon i dikten om brevbäraren och påminner oss om att vi lever i ett allt hårdare samhälle.

Skrivandet viktigast

Skrivandet är det allra viktigaste för Anna Arvidsdotter, å andra sidan tror hon att det är svårt att försörja sig på heltid som poet.

– Det finns en charm med produktionsjobb, man levererar och sedan kan man gå hem och leva sitt eget liv. För mig är det att skriva poesi.

Anna Arvidsdotter är 25 år, bor i Malmö och har vikarierat som brevbärare ett par år. Hon är medlem i Seko och tycker att det blivit tydligt att fackligt arbete behövs. Hon har fått höra att unga är flyktiga och inte är så intresserade av fast anställning, samtidigt som hon och hennes generationskamrater gör allt för att få ett fast jobb.

Arbetarklassen

Jobbet har gjort att hon känner sig mer och mer som en arbetare. Hon har visserligen sina rötter i arbetarklassen, men har varit i universitetsvärlden en del, vilket minskat känslan av tillhörighet.

-Nu är jag tillbaka och det känns det rätt. Det är väldigt roligt att komma med i ett så fint sammanhang som Föreningen Arbetarskrivares antologi.

Annas dikter är realistiska, i diktens form. Hon är konkret om sin vardag som brevbärare men berör också andra teman om dagens samhälle. ”Jag ser sällan kärlekshandlingar” skriver hon i dikten om brevbäraren och påminner oss om ett allt hårdare samhälle.

I mitten av maj uppträdde hon i SM i Poetry Slam i Jönköping och kom på tolfte plats.

Flera av bidragen skildrar Sekos branscher

  •  Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar är föreningen Arbetarskrivares elfte antologi. Ett fyrtiotal medlemmar bidrar med noveller, lyrik, serier och andra texter till boken. De flesta är kvinnor.
  •  Flera av de medverkande arbetar eller har arbetat i någon av Sekos branscher: brevbärare, kriminalvårdare, järnvägare och callcenter- medarbetare. Silas Aliki och Anna Arvidsdotter, som intervjuas här intill, har båda den erfarenheten.
  • Författarna Henrik Johansson och Anna Jörgensdotter är redaktörer för årets antologi och omslaget är gjort av Carola Ankarborg.
  • Föreningen Arbetarskrivare har 400 medlemmar, såväl etablerade författare som de som precis börjat skriva. 2015 firade föreningen 25-årsjubileum. Antologin går att köpa direkt från föreningen Arbetarskrivare och så småningom även i nätbokhandeln.