Seko har all anledning att tacka Jernhusen för att det stoppade förbundets kampanj mot kaoset inom järnvägen. Sällan har väl en facklig kampanj fått så stort genomslag i landets tidningar. Dessutom kan man väl säga att Jernhusens agerande understryker det riktiga i Sekos kritik. När en sammanhållen verksamhet ombildas till en rad självständiga kejsardömen kan det uppstå problem. De flesta av dem är väl kända vid det här laget, både av resenärer och av anställda.

Ett av problemen har just Jernhusen varit. Företaget har fått utstå kritik för att vara för mycket av kommersiell fastighetsförvaltare och för att ta mindre hänsyn till att järnvägsstationer/resecentra är något mer än spårnära köpcentra.

Det fanns en tid när järnvägsstationerna i första hand var till för resenärerna. Nu förefaller järnvägsstationerna i första hand vara till för dem som vill sälja något till resenärerna. Åtminstone är det så i de största städerna.

Jernhusen har självklart rätt att säga nej till annonser. Frågan är i vilka fall de ska göra det. Ett statligt företag med full förfoganderätt till landets järnvägsstationer har ett ansvar för att hålla taket högt, betydligt högre än vad som är fallet nu.

Frågan är också om inte Jernhusens vägran att låta Seko annonsera bygger på ett rent missförstånd. En av företagets representanter säger till tidningen Expressen att affischerna går ”stick i stäv” med det uppdrag som Jernhusens kunder har, nämligen att ”öka det kollektiva resandet”. Det vill säga att Sekos mål skulle vara att minska det kollektiva resandet!

Problemet är nog inte så mycket att Jernhusens kunder, det vill säga de olika järnvägsbolagen, skulle bli störda. Problemet för Jernhusen är nog snarare att deras kunders kunder, det vill säga resenärerna, skulle flina instämmande åt Max Gustafsons teckning, för övrigt hämtad från Sekotidningens ledarsida.

Men jag tror att företaget biter sig själva i svansen, för inte stärker deras agerande tilltron till avregleringen, snarare tvärt om.

(Och nej, jag tycker inte att all affärsverksamhet ska upphöra på järnvägsstationerna eller att räddningen för järnvägen vore ett Statens Järnvägar av 50-talsmodell.)